Ett brev från många är den fjortonde antologin Föreningen Arbetarskrivare ger ut. Föreningens medlemmar har bidragit till innehållet, som består av noveller, seriestrippar och dikter, som övervägande handlar om arbetsliv och klasserfarenheter. Yrken som undersköterska, spärrvakt i tunnelbanan, lokförare, lärare med flera finns representerade i alstren.
Ett brev från många
Anna Arvidsdotter & Marie Hållander (red.)
Föreningen Arbetarskrivare 2024
När jag läst ungefär halva boken slås jag av att texterna är ganska dystra och förmedlar uppgivenhet. En del handlar om att orka stå ut. Berättelser om obotlig sjukdom och död förstärker det dystra intrycket. Boken verkar dock vara strukturerad i två delar, som åtskiljs ungefär i mitten av boken av samma illustration av människor på rad, som syns på framsidan. I den andra delen finns en mer hoppfull känsla. Där uppstår en gnista av kämpaglöd, tro på förändring och hopp om en annan framtid. Josefin Sîlan Karlssons dikter är framträdande i det hänseendet. De är som en manual för hur och var förändringen börjar (med att ge ”kunskapen tid och tillit”; ”släpper mobilen / Slutar överge vår egen kreativitet”).
Kampen syns också hos El Häkkinen: ”ekande slagord / vårt mod / kollektiva slutord”. Madelene Edlunds dikter, som dock inte handlar om förändring, fångar mig också. I dikterna synliggör hon klasskillnader genom att jämföra matlådor, arbetskläder och lunchtider. Därtill visar hon att ojämlikheten också definieras av vilken adress vi bor på.
Antologins titel, Ett brev från många, är passande. De fyrtio bidragande poeterna, författarna och tecknarna ger alla sin bild av tillvaron och tillsammans ger de en mångfasetterad bild av livet under senkapitalismen. Den hopplösa känslan i bokens början ter sig, när jag läst klart, som en förståelsegrund – liksom förstås de erfarenheter som skildras där – för varifrån den vilja till förändring, som framträder i del två, kommer. Det finns alltså en slags utveckling i boken, som bärs upp av det kollektiv av röster som kommer till tals. Det samskapande kollektivet är i sig det finaste med denna antologi.
Catharina Bergman