Tio mekanismer för genomdrivande
Kämpar du och dina arbetskamrater för en bättre arbetsmiljö? Då bör ni känna till det som kallas mekanismer för genomdrivande, alltså olika sätt att med stöd av lag tvinga arbetsköparen att följa arbetsmiljölagen.
Den här artikeln bygger på en lathund för skyddsombud som har varit uppskattad på SAC:s kurs i bättre arbetsmiljö (BAM). Du som är helt grön vad gäller skyddsombud kan först läsa denna artikel.
Alla arbetsköpare har ett arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagen (AML), arbetsmiljöförordningen (AMF) och en rad föreskrifter (AFS). Arbetsmiljöansvaret kan sägas vara summan av alla krav som ställs i lagstiftningen och mekanismerna för genomdrivande. Mekanismerna är till för att tvinga arbetsköparen att leva upp till kraven. Även arbetstidslagen (ATL) ingår i arbetsmiljöansvaret.
NÄR CHEFEN STÅR I VÄGEN
Du som är skyddsombud är bekant med systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) och 6:6a-anmälningar. Det sistnämnda kallas också hänvändelse och begäran om arbetsmiljöåtgärd. SAM illustreras ofta som ett hjul där skyddsombud och chefer samverkar i fyra faser: undersöka arbetsmiljön, riskbedöma, åtgärda samt kontrollera effekterna av åtgärderna.
Om arbetsköparen inte tar skyddsombudens synpunkter på allvar kan det bli aktuellt med en 6:6-a-anmälan. Skyddsombuden begär då att arbetsköparen undersöker eller åtgärdar brister i arbetsmiljön.
6:6A-ANMÄLAN
Medför att arbetsköparen måste utreda och åtgärda brister i arbetsmiljön. Beteckningen 6:6a syftar på paragraf 6a i kapitel 6 i arbetsmiljölagen (AML). Kallas också hänvändelserätt. När en anmälan enligt denna paragraf görs är det bra att kunna hänvisa till föreskrifter, så kallade AFS:er, t.ex. ”åtgärda bullret enligt denna paragraf i AFS”. En anmälan enligt paragraf 19 a i arbetstidslagen(ATL) innebär också att arbetsköparen måste utreda och åtgärda brister i arbetsmiljön, men är kopplad till arbetstid. Om arbetsköparen ignorerar skyddsombudets anmälan, kan ombudet begära att Arbetsmiljöverket gör en inspektion och beordrar arbetsköparen att förbättra arbetsmiljön.
På Arbetsmiljöverkets hemsida finns bra exempel på hur en begäran till arbetsköparen kan skrivas. Där finns också en blankett för att driva anmälan vidare till Arbetsmiljöverket. Motsvarande anmälan vid brott mot ATL kallas 19a-anmälan.
Vad kan skyddsombud göra om arbetsköparen fortfarande inte lever upp till kraven i lagstiftningen? Det finns sammanlagt tio mekanismer för genomdrivande som kan sorteras i tre olika kategorier: civilrättsligt, förvaltningsrättsligt och straffrättsligt genomdrivande. Här presenteras de i tur och ordning. I en separat artikel ger jag exempel på sådana mekanismer genom en fiktiv arbetsplats där två skyddsombud agerar.
CIVILRÄTTSLIGT GENOMDRIVANDE
Genomdrivande i samband med samverkan
Skyddsombud har en rad rättigheter enligt kapitel 6 i AML och arbetsköparen har motsvarande skyldigheter. En sådan skyldighet är plikten att inte hindra skyddsombudens arbete. Det framgår av 6 kap. 10 § AML. Motsvarande regel finns i 3 § förtroendemannalagen (FML). FML tillämpas om skyddsombudet är utsett av en fackförening med kollektivavtal och facket har anmält ombudet som förtroendevald till arbetsköparen. AML tillämpas om skyddsombudet är valt av personalen direkt.
Om arbetsköparen hindrar skyddsombudets arbete kan facket använda den metod som alla förhandlare är bekanta med. Facket tvisteförhandlar med stöd av 10 § medbestämmandelagen (MBL) och kräver skadestånd för lagbrottet. Om parterna inte enas i förhandlingen kan facket driva kravet vidare i domstol.
Skyddsstopp och vägra utföra farligt arbete
Skyddsombud har rätt att stoppa arbete som innebär ”omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa” (enligt 6 kap. 7 § AML). På Arbetsmiljöverkets hemsida finns bra information om hur skyddsstopp kan läggas.
Även utan att skyddsstopp har lagts får enskilda anställda vägra utföra arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa (enligt 3 kap. 4 § AML).
Anställningsskydd som genomdrivande
Anställningsskyddet kan användas för att tvinga arbetsköparen att uppfylla vissa delar av arbetsmiljöansvaret. Om arbetsköparen vill säga upp en tillsvidareanställning måste arbetsköparen först utreda möjligheterna att omplacera den anställda (enligt 7 § lagen om anställningsskydd, LAS). Arbetsköparen ska också anpassa arbetet efter individuella förutsättningar så att personen kan fortsätta i arbetsköparens verksamhet. Arbetsköparen måste även ta ansvar för rehabilitering om personen har nedsatt arbetsförmåga (enligt AFS 2020:5 och 30 kap. Socialförsäkringsbalken).
Om arbetsköparen säger upp någon utan att ha fullgjort dessa skyldigheter (omplacering, arbetsanpassning och rehabilitering), kan facket yrka ogiltigförklaring av och skadestånd för uppsägningen. Om parterna inte enas i tvisteförhandlingen kan facket gå till domstol. En skadeståndsskyldig arbetsköpare kan vara en fysisk eller juridisk person. En juridisk person är vanligtvis ett bolag eller en offentlig arbetsköpare (exempelvis en kommun).
Skadestånd och annan ekonomisk ersättning
Enligt skadeståndslagen ska den som orsakar kroppsskada genom uppsåt eller oaktsamhet ersätta skadan (se 2 kap. 1 §). Med ”uppsåt” menas ungefär att skada någon med vett och vilja, medan oaktsamhet innebär att vara vårdslös eller slarvig. En arbetsköpare kan också bli skadeståndsskyldig när anställda orsakar skada (enligt 3 kap. 1 §).
Skadeståndslagen har dock mycket liten betydelse i arbetslivet. Det beror på att kostnaderna till stor del bärs av den skattefinansierade vården och allmänna sjukförsäkringen. Vid arbetsskador utgår ytterligare ersättning enligt socialförsäkringsbalken (se kapitel 38– 44). De flesta anställda omfattas också av privata försäkringar som följer med kollektivavtal. I privat sektor gäller försäkringen TFA, inom staten PSA och kommuner/regioner TFA-KL.
Jag har nämnt att anställningsskyddet kan användas för att tvinga arbetsköpare att uppfylla vissa delar av sitt arbetsmiljöansvar. Även MBL, kollektivavtal och diskrimineringslagen kan användas. Brott mot dessa regelverk är sanktionerade med skadestånd. I diskrimineringslagen kallas sanktionen diskrimineringsersättning.
Vilken domstol?
Tvister om skyddsombuds rättigheter prövas i Arbetsdomstolen (AD) eller de allmänna domstolarna, alltså tingsrätt. Tvister om anställningsskydd och skadestånd till anställda prövas likaså i AD eller tingsrätt. När ska stämningen göras i AD och när i tingsrätt? Regler om detta finns i lag om rättegång i arbetstvister (LRA) och sammanfattas på AD:s hemsida.
När skyddsombud lägger skyddstopp kan Arbetsmiljöverket gå in och häva stoppet. Detta myndighetsbeslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (enligt 9 kap. 3 § AML). Behörig domstol är alltså varken AD eller tingsrätt.
FÖRVALTNINGSRÄTTSLIGT GENOMDRIVANDE
Offentlig rätt kontra civilrätt
För att ta sitt arbetsmiljöansvar måste arbetsköparen uppfylla kraven i AML, AMF, de AFS:er som berör verksamheten samt ATL. På juristspråk säger vi att dessa krav främst är offentligrättsliga, inte civilrättsliga. Det innebär att kraven nästan aldrig grundar individuella rättigheter för anställda gentemot arbetsköparen. Det är snarare skyldigheter för arbetsköparen gentemot staten.
När reglerna inte är civilrättsliga kan facket inte genomdriva dem på civilrättslig väg. Facket kan alltså inte tvisteförhandla och yrka skadestånd för lagbrott. Då finns istället förvaltningsrättsliga och straffrättsliga åtgärder att tillgå. Både förvaltningsrätt och straffrätt hör till området offentlig rätt. De förvaltningsrättsliga åtgärderna består av föreläggande och sanktionsavgift.
Föreläggande
Arbetsmiljöverket kan ingripa på arbetsplatser genom ett föreläggande (enligt 7 kap. 7 § AML). Det är antingen ett förbud eller påbud, alltså en order om vad arbetsköparen inte får göra eller tvärtom måste göra. Förelägganden brukar förenas med vite. Då måste arbetsköparen betala ett visst belopp till staten om ordern inte följs. Den betalningsskyldiga arbetsköparen kan vara en juridisk eller fysisk person.
Ett föreläggande kan meddelas exempelvis om en arbetsköpare beordrar arbete på hustak utan skyddsräcken (vilket krävs enligt AFS 1999:3). Arbetsköparen kan föreläggas att avbryta arbetet och installera skyddsräcken vid vite. Förelägganden är myndighetsbeslut som arbetsköpare kan överklaga till allmän förvaltningsdomstol.
Sanktionsavgift
Arbetsmiljöverket får ta ut en sanktionsavgift om arbetsköpare bryter mot en AFS och det anges i föreskriften att avgift kan tas ut. Det framgår av 8 kap. 5 § AML. Avgiften är lägst 1000 kr och högst 1 miljon kr. Avgiften betalas av arbetsköparen som kan vara en juridisk eller fysisk person.
En sanktionsavgift kan tas ut exempelvis om arbetsköpare inte följer föreskriften för explosionsfarliga miljöer (AFS 2003:3). Enligt paragraf 7 i denna föreskrift måste arbetsköparen dokumentera riskbedömningar. Sker inte det kan Arbetsmiljöverket ta ut en avgift enligt paragraf 19 i samma föreskrift. Beslut om sanktionsavgift kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
STRAFFRÄTTSLIGT GENOMDRIVANDE
Kriminella handlingar
Hittills har jag endast berört överträdelser av civilrättsliga och förvaltningsrättsliga regler. Sådana överträdelser är inte kriminella handlingar. Det är alltså inte handlingar som kan straffas med fängelse eller böter för fysiska personer. Medan böter betalas till staten, betalas skadestånd till drabbad part.
Vissa lagöverträdelser har lagstiftarna ansett vara så klandervärda att de har klassificerats som kriminella. Då kan påföljden bli böter och fängelse för fysiska personer. Påföljden kan också bli så kallad företagsbot och förverkande för juridiska personer.
Eftersom vi talar om kriminella handlingar så är det polis och åklagare som kan driva saken, inte Arbetsmiljöverket och inte skyddsombud eller fackföreningar. Straff för brott kan utdömas av tingsrätt i en brottmålsrättegång. Jag börjar här med brott mot AML och ATL.
Böter eller fängelse för brott mot AML och ATL
I dessa två lagar finns det regler som är direkt straffsanktionerade. Det innebär att straff kan utdömas utan att överträdelsen har producerat någon effekt, exempelvis att anställda har skadats. Det räcker alltså att regler har överträtts men det måste vara angivet i lag att påföljden är böter eller fängelse.
Ett exempel på en direkt straffsanktionerad regel i AML är förbudet mot att ta bort en skyddsanordning utan giltigt skäl (8 kap. 2 §). Ett annat exempel är brott mot förelägganden som har meddelats utan vite. Vägran att lyda föreläggandet kan straffas med böter eller fängelse upp till 1 år (se 8 kap. 1 §). Detsamma gäller brott mot förelägganden som bygger på ATL (se 23 §). Endast fysiska personer kan dömas till böter eller fängelse.
Böter eller fängelse för arbetsmiljöbrott
Brott mot AML och ATL ska inte blandas ihop med begreppet arbetsmiljöbrott. Det senare är reglerat i brottsbalken, kapitel 3, paragraf 10. Detta brukar kallas indirekt straffsanktion. Det innebär att överträdelsen av regler måste ha fått någon effekt för att straff ska kunna utdömas. Effekten kan vara dödsfall, kroppsskada, sjukdom eller framkallande av fara. Återigen kan endast fysiska personer dömas till böter eller fängelse. Böter betalas som sagt till staten, inte till brottsoffret. Brottsoffret kan dock kräva skadestånd i samband med en brottmålsrättegång i tingsrätt.
Närmare om straffrättsligt ansvar
Arbetsmiljöansvaret ska inte blandas ihop med straffrättsligt ansvar. Arbetsköparen (som juridisk eller fysisk person) har ett ständigt arbetsmiljöansvar. Straffrättsligt ansvar inträder endast när domstol fastslår att en person har begått en kriminell handling. En fysisk person kan dömas för arbetsmiljöbrott om hen har åsidosatt sina skyldigheter enligt AML och därigenom har orsakat dödsfall, kroppsskada, sjukdom eller fara. Det krävs inte uppsåt utan räcker med oaktsamhet för att dömas för arbetsmiljöbrott.
Som utgångspunkt kan de högsta cheferna dömas för arbetsmiljöbrott, enligt logiken att den som har makten över arbetsplatsen också har ansvaret för vad som sker där. Om ledningen har delegerat arbetsmiljöansvar till lägre chefer kan dock dessa chefer dömas för arbetsmiljöbrott.
Företagsbot och förverkande
Om arbetsmiljöbrott har begåtts kan åklagare yrka att arbetsköparen som juridisk person ska betala företagsbot. Företagsbot kan också drabba arbetsköpare vid brott mot AML och ATL som är direkt straffsanktionerade (exempelvis brott mot föreläggande utan vite). Företagsbot förutsätter bland annat att syftet med brottet var ekonomisk vinning. Se 36 kap. 7–10 §§ Brottsbalken.
Den påföljd som kallas förverkande innebär att en viss egendom eller dess värde tillfaller staten. Det handlar om egendom eller vinster som har samband med brottet. Påföljden kan drabba både juridisk och fysisk person. Se 36 kap. 1–6 §§ Brottsbalken och 8 kap. 4 § AML.
Jag avslutar med två tips på vidare läsning. Boken Skyddsombudsrätt av Maria Steinberg är perfekt att ha i fackföreningslokalen. Avhandlingen Ett hållbart arbetsliv av Johan Holm kan användas om inte Steinbergs bok räcker till.
Rasmus Hästbacka
SAC:s fackliga samordnare
Läs också När skyddsombud agerar
och Utbildning i bättre arbetsmiljö
SAMMANFATTNING AV MEKANISMERNA
Civilrättsliga mekanismer
– Genomdrivande i samband med samverkan
– Skyddsstopp och vägra utföra farligt arbete
– Anställningsskydd som genomdrivande
– Skadestånd och annan ekonomisk ersättning
Förvaltningsrättsliga mekanismer
– Föreläggande
– Sanktionsavgift
Straffrättsliga mekanismer
– Böter eller fängelse för brott mot AML och ATL
– Böter eller fängelse för arbetsmiljöbrott
– Företagsbot och förverkande