Som nyanländ i Sverige finns inte många möjligheter till att göra karriär. Du behöver ett jobb. Du letar, men hittar inget. Långsamt sjunker dina förväntningar, mer och mer. Till slut tar du det jobb som erbjuds. Om arbetsmiljön är bra eller om det ens är en laglig anställning är inte det viktigaste för dig. Du är inte medlem i A-kassan, du känner inte ens till den. Men du behöver pengar.
Att acceptera dåliga och illegala arbetsförhållanden är, i många fall, det lättaste och ofta det enda alternativ som presenteras för migrantarbetare. Så var det för mig också.
Jag började arbeta för ST24 Service AB, ett städbolag som ofta anlitades av STC:s gymanläggningar, som för det mesta var min arbetsplats. Mitt första intryck var inte det bästa. I mitt avtal fanns inget om uppsägningstid, men jag blev informerad, att om jag ville sluta, måste jag informera arbetsköparen minst en månad i förväg. Om jag inte gjorde det skulle jag behöva betala 10 000 kronor, i utbildningskostnader. Och, som jag insåg senare, all min utbildning bestod av två dagars arbete tillsammans med en kollega som hade arbetat där i en månad. En annan så kallad regel var att det var strängt förbjudet att tala med en arbetskamrat om arbetet, i allmänhet, men framför allt om lön.
Fler dystra lärdomar var att vänta de första dagarna på jobbet. Jag lade märke till att arbetskamraten som hade utbildat mig jobbade i fem olika orter, som låg 5 mil ifrån varandra. Han spenderade många timmar i kollektivtrafiken, bytte arbetsplats 3-4 gånger per dag, 6 dagar i veckan. Men restiden fick han inte betalt för. Jag var förvirrad, men ville fortfarande ha ett jobb.
Nästa “intressanta“ lärdom jag fick av min chef var att till en början skulle jag “bara“ jobba 160 timmar i månaden. “Men oroa dig inte“, sa han, “du kommer få jobba mycket mer sen“. För chefen var det självklart, att jag skulle vilja jobba mer än 200 timmar. Jag sa att det inte var nödvändigt, det här är ett fysiskt krävande jobb och jag behöver vila också. Men företagets regler passade inte in med det jag tyckte var rimligt. Kommande månad fick jag ett nytt schema med ungefär 240 arbetstimmar. 150 procent av ett vanligt heltidsjobb! Självklart ingick inte extra ersättning för övertidsarbete. När jag bad om att få hjälp med att klara alla dessa timmar, sa chefen att det inte är tillräckligt med jobb för två arbetare; jag arbetade sex dagar i veckan, en del dagar var 14 timmar långa, utan en enda schemalagd rast.
Här finns det inte plats nog för att räkna upp allt utnyttjande av arbetare som jag har observerat hos ST24 Stervice. Jag har blivit tvingad att stanna kvar i den lägenhet som arbetsköparen försett mig med, de har undvikit att betala skatt för arbetare, anlitat arbetare utan arbetstillstånd och lurat dem i flera månader att företaget skulle ordna det; arbetare har fått otillräckliga avtal och så vidare.
Men det som är glädjande är att det finns bra människor, speciellt i SAC. Efter en månads arbete i ST24 sökte jag efter lösningar. Jag kontaktade Daria Bogdanska i Malmö LS. Daria fick mig att inse hur lagen ser ut. Jag gick med i facket och vi började fundera på lösningar. Två andra arbetare, Kasia och Krzysztof, var också involverade.
De följande månaderna kunde vi räkna med stöd från Daria och andra medlemmar i SAC. Och det var inte lätt. När fackföreningen skickade ett brev till arbetsköparen med några frågor och krav fick vi sparken väldigt snabbt. Det fanns ingen annan anledning att sparka oss, än brevet och vår fackliga organisering. Vi blev av med jobb och lägenheter samtidigt. ST24 ville bli av med oss snarast möjligt, två dagar hade vi på oss att lämna våra hem. Det var bra att vi fick ekonomiskt och organisatoriskt stöd från Göteborgs LS av SAC. Veckorna som följde anordnade de solidaritetsaktioner tillsammans med oss och krävde att ST24 skulle skriva på ett kollektivavtal. Och de gjorde det! Det är en liten framgång.
Tyvärr får vi fortfarande höra, från tidigare och nuvarande anställda i ST24, om deras problem. Företaget verkar inte villigt att förändra sig. Men jag tror att någonting kommer att förändras. De sista dagarna i augusti har stämningsansökan mot ST24 framförts i våra namn. Vi förlorade jobben, vi är riktigt arga, men vi vet att vi inte får låta ett företag som detta hållas och lura människor om och om igen. Och jag är säker på att vi kommer få vår rättvisa.
Maciej Zaboronek
Göteborgs LS
Läs mer:
Vinst för städarbetarna
Solidaritet med städarbetarna
Facebook-kampanjen