– Livet kan ju inte bara vara kamp. Det måste också finnas någon skönhet eller något skapande.
Andra vågen är en skönlitterär bok som handlar om arbetare som varit med i den längsta förarstrejken i Europas historia, men är också baserad på organiseringen av migrantarbetare i Stockholm. Vi får följa Ravshan från Uzbekistan men också författaren själv, Pelle Sunvisson. Syndikalistens redaktör träffade honom i oktober för att prata om hans senaste bok samt det fackliga drivet.
Pelle berättar att boken har två huvudsakliga historier.
– Den ena berättelsen handlar om en person som heter Ravshan som är lastbilsförare från Uzbekistan, anställd av ett polskt åkeri och som blir exploaterad av det här polska åkeriet på en massa olika sätt som vi känner igen från andra branscher.
Ravshan deltar i en strejk som faktiskt ägde rum 2023 och som till slut blev den längsta förarstrejken i Europas historia. Ett hundratal förare lade inte bara ned arbetet utan lade också beslag på produktionsmedel.
– De tar bilarna och lasten och säger att innan vi har fått ut våran lön så tänker vi inte lämna tillbaka dem, berättar Pelle.
Pelle är inte bara författare utan även förhandlare och tolk i Stockholms lokala samorganisation (LS) samt sitter i styrelsen i syndikatet Solidariska byggare. Han berättar om en annan del i Andra vågen som är mer personlig.
– Den är skriven utifrån mig själv och handlar om saker som finns i mitt eget liv; att ha småbarn och att försöka få tid för skrivande.
Där skildras också organiseringen inom Solidariska byggare som är en stor del. Hissolyckan som inträffade i december 2023 där fem byggarbetare dog tar också plats.
När började du arbeta med Andra vågen?
– Det var när jag åkte till den här strejken sommaren 2023, då var det med målet att samla material till en bok.
Det var alltså den förarstrejk som karaktären Ravshan deltar i. Pelle rapporterade återkommande därifrån i tidningen Arbetaren. Skrivandet av boken började på plats och Pelle kände sig så gott som klar ett halvår efter resan. Efter att ha läst igenom sitt manus tyckte han dock att det inte riktigt höll.
– Jag tyckte att det kändes för mycket begärt att läsaren ska sätta sig in i de här migrantarbetarnas liv. Jag har ju skrivit så några gånger förut. Jag bestämde mig för att infoga jag-kapitel. Tidigare var jag mån om att inte ha med sådana delar.
Vad driver dig till att jobba som författare men också fackligt?
– Jag tänker att det är lite olika drivkrafter. Det fackliga handlar bara om att det är människor som far väldigt illa på arbetsmarknaden, och som inte kan vända sig någon annanstans. Och det enda sätt, det enda rimliga sättet som jag kan se för att komma tillrätta med det är facklig organisering.
Det fackliga arbetet som Pelle gör i Stockholms LS kan driva honom till att vilja veta mer och beskriver researcharbetet som en viktig del. Och han anser att det är tillåtet att skriva om vad som helst i skönlitteratur.
– Men om du ska skildra andra människors livsvillkor, även om de är fiktiva, då måste du anstränga dig för att sätta dig in i andra människors liv. Det är spännande att sätta sig in i hur det egentligen fungerar i det samhälle som jag bor i.
Det andra som driver Pelle i författarskapet är det kreativa.
– Livet kan ju inte bara vara kamp. Det måste också finnas någon skönhet eller något skapande. Någonting annat. För mig fyller skrivandet den rollen. Jag vill inte vara utan det.
Vad är det bästa med arbetet i Stockholms LS?
– En sak är att jag behöver aldrig gå till jobbet och fundera på varför jag håller på med det här. I en tid som annars är så full av meningslöshet så är det här något genomgående meningsfullt. Det andra är alla de människor som är förenade med det här arbetet. Det är de som gör det här jobbet till något som jag verkligen vill stanna i.
Pelle berättar att de tio platser som Stockholms LS har på Sveavägen nästan alltid är upptagna. Centrala funktionärer är också där ibland och fler LS-medlemmar kommer och går emellanåt. På samma våning sitter också tidningen Arbetarens redaktion. Det är dock på söndagar som det är helt fullsatt i Stockholms LS och SAC:s lokaler.
– Då har vi stora medlemsmöten. Det brukar vara någonstans mellan 50-100 medlemmar som kommer. Det är först ett möte och sen är det facklig mottagning efter så vi brukar hålla på i många timmar.
Dessa möten är på ryska varannan gång och på spanska varannan gång, så de skiljer sig från ett vanligt medlemsmöte i LS. Det är ofta många arbetare inom bygg och städ som också är medlemmar i syndikat som kommer dit. Många som jobbar inom restaurang dyker också upp och på de senaste mötena har de varit många förare.
– Det blir väldigt, väldigt mycket människor.
När det är dags att avrunda intervjun få Pelle frågan om han vill lägga till något.
– Någonting fackligt som vore en intressant fortsättning framöver är att se vilken roll SAC och olika LS skulle kunna spela i organiseringen av de här mycket stridbara förarna med väldigt dåliga villkor.
Det skulle vara en ny bransch att undersöka och arbeta vidare med, tror Pelle.
– Vad finns det för möjligheter för oss att göra någonting?
Text och foto:
Solveig Betnér
Läs också:
Han skriver romaner om migrantarbetares vardag
Skildrar utnyttjandet som döljer sig i våra syltburkar
En utmärkt roman om den svarta arbetsmarknaden i Sverige
Komplexa karaktärer och viktiga frågor