Exempel från en fiktiv arbetsplats
Den här artikeln bygger på en lathund för skyddsombud som har varit uppskattad på SAC:s BAM-utbildning. En föregående artikel, också baserad på lathunden, tog upp lagstöd för att tvinga arbetsköpare att följa arbetsmiljölagen. Här kan du läsa om en fiktiv arbetsplats för att visa hur skyddsombud kan gå tillväga.
Syndikalisterna Hilma och Frans är skyddsombud vid bolaget Rivningsbyggare AB. Cheferna bedriver inget systematiskt arbetsmiljöarbete. När bolaget ska ta sig an ett rivningsuppdrag, befarar Hilma och Frans att det finns asbest i huset men cheferna avfärdar det som gissningar. Skyddsombuden skriver därför en 6:6 a-anmälan med kravet att arbetsköparen undersöker huset och tillhandahåller skyddsutrustning mot asbest.
6:6A-ANMÄLAN
Medför att arbetsköparen måste utreda och åtgärda brister i arbetsmiljön. Beteckningen 6:6a syftar på paragraf 6a i kapitel 6 i arbetsmiljölagen (AML). Kallas också hänvändelserätt. När en anmälan enligt denna paragraf görs är det bra att kunna hänvisa till föreskrifter, så kallade AFS:er, t.ex. ”åtgärda bullret enligt denna paragraf i AFS”. En anmälan enligt paragraf 19 a i arbetstidslagen(ATL) innebär också att arbetsköparen måste utreda och åtgärda brister i arbetsmiljön, men är kopplad till arbetstid. Om arbetsköparen ignorerar skyddsombudets anmälan, kan ombudet begära att Arbetsmiljöverket gör en inspektion och beordrar arbetsköparen att förbättra arbetsmiljön.
Arbetsköparen ignorerar 6:6 a-anmälan. Skyddsombuden tar därför en titt i lathunden som de har fått på SAC:s BAM-utbildning. De ser att det finns tre olika kategorier av genomdrivande: civilrättsligt, förvaltningsrättsligt och straffrättsligt. De börjar med ett förvaltningsrättsligt tillvägagångssätt.
Förvaltningsrättsligt genomdrivande
Skyddsombuden kontaktar Arbetsmiljöverket, begär en inspektion av arbetsplatsen och bifogar den 6:6-anmälan som har ignorerats. Arbetsmiljöverket svarar med att inspektera och förelägga arbetsköparen att göra en riskbedömning tillsammans med skyddsombudet innan rivningen påbörjas. Det är ett föreläggande med vitesbeloppet 100 000 kr, enligt 7 kap. 7 § arbetsmiljölagen (AML).
Civilrättsligt genomdrivande
Arbetsköparen undersöker endast om asbest finns i huset och beordrar därefter personalen att börja rivningsarbetet. Ingen asbest hittas. Skyddsombuden Hilma och Frans går upp på husets vind, ser att golvplankorna är murkna och ser risken att arbetare kan falla igenom till nästa våning. Nu väljer de en civilrättslig metod för att tvinga arbetsköparen att följa AML. De lägger ett skyddsstopp enligt 6 kap. 7 § AML. De sätter upp anslag på dörren till vinden med texten ”Allt arbete på vinden är stoppat p.g.a. fallrisk” och undertecknar som skyddsombud.
Arbetsköparen svarar med att informera alla anställda om att den som vägrar arbeta på vinden kommer att få sparken. En arbetare blir skrämd och går därför upp på vinden. Arbetaren rasar igenom golvet och bryter benet.
Straffrättsligt genomdrivande
Skyddsombuden tar nu en titt på straffrättsligt genomdrivande i lathunden från SAC. De polisanmäler högsta chefen för arbetsmiljöbrott, enligt 3 kap. 10 § Brottsbalken, närmare bestämt vållande av kroppsskada, enligt 3 kap. 8 § Brottsbalken. Om åklagare väcker åtal och chefen döms, kan det bli böter eller fängelse i högst sex månader.
Svagheter i strategin
Hittills – i detta fiktiva exempel – har jag endast berört mekanismer som lagstiftarna förväntar sig att skyddsombud ska använda. Det finns uppenbara svagheter i den strategin. Om vi jämför de civilrättsliga mekanismerna med förvaltningsrättsliga och straffrättsliga mekanismer, så innebär den förstnämnda kategorin att berörda arbetare behåller initiativet och är drivande. De två andra kategorierna, däremot, innebär att externa aktörer ska rädda situationen. Det är aldrig en god idé att förlita sig på externa räddare. I värsta fall får arbetarna inget stöd alls av Arbetsmiljöverket eller rättsväsendet och luften går ur personalkollektivet. I värsta fall grips arbetarna av känslan ”Jaha, vi hade väl fel då och chefen hade rätt”.
Kreativa påtryckningar
Om arbetare sätter igång förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga mekanismer, bör arbetarna samtidigt fortsätta pressa cheferna inom företaget. Då finns det en uppsjö påtryckningar att tillgå. Om vi tittar på den fiktiva arbetsplatsen igen, kan exempelvis följande påtryckningar läggas till.
När skyddsombuden lämnar in en 6:6a-anmälan, kan samtliga anställda skriva under och kollektivt överlämna anmälan på chefens kontor. Det kan öka det moraliska och psykologiska trycket på chefen.
Det minskar också risken att chefen pekar ut skyddsombuden som ensamma bråkstakar.
När skyddsombuden skickar anmälan vidare till Arbetsmiljöverket, kan alla anställda börja bära ”pins” eller klistermärken på sina arbetskläder med texten ”Säker arbetsmiljö nu”.
När skyddsstoppet läggs och en arbetare ändå bryter benet, kan personalen kräva att företaget betalar full lön under hela sjukskrivningen. För att sätta tyngd bakom kravet kan arbetarna vända ryggen mot cheferna på personalmötena och meddela: ”Vi vänder oss inte om förrän företaget lovar att betala full lön.”
När skyddsombuden polisanmäler en hög chef efter benbrottet, kan skyddsombudens fackförening dela ut en skriftlig varning till chefen och lägga ut kopior i fikarummet. Det är egentligen bara arbetsköpare som kan dela ut varningar med någon rättslig status. Men facket kan ändå ge en varning för att skapa en påfrestande situation för chefen.
Flera metoder som trappas upp
Som tumregel kan sägas att ju fler metoder arbetare använder, desto större chans att få igenom kraven. Ett allmänt råd är också att planera en eskalering, alltså en upptrappning av påtryckningar. Om de nämnda metoderna inte biter på arbetsköparen, kan arbetarna överväga att exponera företaget i media och lägga ned arbetet helt eller delvis. Arbetarna kan exempelvis vägra jobba övertid och i sista hand organisera en strejk.
Tanken bakom eskalering är att arbetarna ska få klockan på sin sida. Arbetsköpare tror ofta att klockan är på deras sida. Vad jag menar med det är att arbetsköpare tror att bråkiga arbetare ger upp om cheferna väntar ut dem. Syftet med eskalering är att förmå arbetsköparna att inse att klockan inte är på deras sida, alltså att situationen bara blir värre ju längre tiden går. Därmed skapas incitament för att tillmötesgå arbetarnas krav.
Du kan läsa mer om påtryckningar i Pressa chefen – ja, men hur då?
Rasmus Hästbacka
SAC:s fackliga samordnare