Slöjdlärare under skolterminerna och aktivist i Palestina på sommaren. Denna sommar gjorde Marcus Vildir sin tredje resa för att stötta palestinier på Västbanken. Syndikalistens redaktör träffade honom i början av sommaren för att prata om hans erfarenheter från tidigare resor.
Första gången Marcus var i Palestina som aktivist var 2002. Då var det Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) som fick med honom.
– Jag var lite oförberedd måste jag säga. Jag kom hem ganska traumatiserad precis som flera som var med mig.
Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 kände han att det var dags att engagera sig i Palestina igen. Nu hade Marcus fått barn, skaffat sig mer erfarenheter och kände sig mer ansvarstagande. Sommaren 2024 åkte Marcus till Palestina igen genom ISM, som förra gången. Han jobbar som lärare så det funkar att vara borta i flera veckor.
ISM
International Solidarity Movement är en rörelse ledd av palestinier som arbetar för att motverka den långvariga och systematiska förtrycket och fördrivningen av den palestinska befolkningen genom icke-våldsamma, direkta aktionsmetoder och principer. ISM grundades i augusti 2001 och syftar till att stödja och stärka det palestinska folkets motstånd genom att omedelbart stå vid palestiniernas sida i olivlundar, på skolvägar, vid demonstrationer, i byar som attackeras, vid hus som rivs eller där palestinier utsätts för ständiga trakasserier eller attacker från soldater och bosättare, samt i många andra situationer.
Information från palsolidarity.org.
I Sverige är ISM främst verksamma i Stockholm. Den som senast var i Palestina från svenska ISM före 7 oktober 2023 var runt 2019.
Vad gör ni aktivister på plats i Palestina?
– Vi är följeslagare. Palestinier önskar internationell närvaro i sina vardagsliv. Då blir det färre attacker och angrepp.
Under Marcus första Palestinabesök under tidigt 2000-tal var han främst följeslagare i ambulanser.
– När jag var där 2024 följde jag barn till skolan och var med och vallade får. Vi övernattade med familjer i byar för att det ofta händer grejer på nätterna.
Aktivisterna turades om att hålla vakt. Marcus var med vid flera tillfällen när Palestiniers hus blev rivna. Bosättare1 hittar på nya lagar som tar bort rätten för palestinier att ha kvar sina hus som legat på samma plats i flera hundra år.
– Det finns inte så mycket att göra mer än att finnas på plats. Vi har ju haft aktivister som har försökt ställa sig framför bulldozers. Och då har de blivit krossade.
Rachel Corrie, en aktivist från USA, försökte stoppa ett palestinskt hem från att förstöras 2003 och blev då själv dödad, 23 år gammal. När Marcus kom hem från sin resa förra året fick han höra att en aktivist blivit skjuten.
– Det är inte vanligt att det händer, men vi vet att risken finns.
Hur känns det att vara på plats när du tänker på den risken?
– Där och då är vi ju så inne i det. Och det är en så bisarr situation. När jag kom hem från den senaste resan försökte jag jämföra med hur det var första gången. Det är en stor skillnad på att vara 46 och 24 år.
Marcus berättar att han är en annan människa nu.
– Jag har konfronterat poliser, nazister och allsköns idioter under dessa 20 år som har passerat emellan. Jag har vant mig och kan hantera situationen på ett annat sätt. Att vara mer påläst hjälpte också.
Alltid på helspänn
Marcus berättar om hur det ockuperade området blev hans verklighet när han var i Palestina.
– Vi vilade knappt något. Men jag kom in i det. Det blir ens verklighet där och då. Jag accepterade att det är 40 grader i solen och att sova på madrass med en filt över mig. Aktivisterna är alltid på helspänn. Det är fullt fokus på att vara beredd när israeler kommer. Vi vaknar av minsta ljud.
”Palestinier önskar internationell närvaro i sina vardagsliv. Då blir det färre attacker och angrepp”
– För det kan innebära att det kommer en israelisk militär eller polis och försöker bränna palestiniernas bilar, riva deras olivträd, döda deras får eller kidnappa deras barn. Där och då är jag inte särskilt lugn.
Hemma i Stockholm efter resan märkte han hur pulsen började gå ned, lite mer för var dag.
– Det tog en vecka att komma ner i vilopuls.
Kurs före resan
Innan Marcus åkte ned till Palestina tillsammans med andra aktivister deltog han i en kurs för att uppdatera sig om läget och hur han ska bete sig. Det började med en introduktion av kamrater i Sverige och sedan gick han en kurs på webben med personer från ISM i USA och Israel. När han kom ned till Palestina var det också en dag av att lära och upplysa sig.
– Vad får jag göra? Och vad finns det att göra? Var behöver vi vara? Det handlade mycket om hur vi ska tänka och så fick vi övningar, till exempel ”vad händer om du blir angripen av militären eller en bosättare?”.
Marcus fick information om vilken ammunition och vapen Israelerna använder och hur han känner igen dem.
– Hur ska du skydda dig mot tårgas och pepparspray? Hur ska du skydda dig mot slag? Och hur ser juridiken ut? Får bosättare och bosättarpolisen hålla dig?
Vad skillnaden är mellan bosättare och bosättarpolisen är det ingen som vet enligt Marcus.
– Är det här riktiga soldater eller låtsas de bara att de är soldater?
Vad är det närmsta du har kommit väldigt våldsamma situationer?
– Det är när de har kommit och rivit hus. Den israeliska gränspolisen omringar huset som ska rivas. De skickar in bulldozers och står med k-pistar och pekar på byborna för att de inte ska kliva framför och hindra dem.
Marcus har förståelse för att palestinier som är utsatta för det vill använda våld mot dem som vill riva deras hus.
– För det vill jag också. Jag har blivit knuffad på och fått en gevärskolv i bröstet.
En annan erfarenhet är att den israeliska gränspolisen ska förhöra ”misstänkta” palestinier. De tränger sig in i hus och fotograferar, filmar och förhör dem som bor där.
– De tränger sig in i deras hus, sliter ut kvinnorna i håret och förväntar sig att folk lugnt och stillsamt ska följa med.
Marcus och andra aktivister gör sig beredda för att de vet att det blir en konfrontation och att palestinierna är vansinniga.
”De skickar in bulldozers och står med k-pistar och pekar på byborna för att de inte ska kliva framför och hindra dem”
– Då kanske jag kan kliva in där. En del stryk och knuffar har jag tagit emot. Då är det bra att väga 110 kg. Jag försökte att vara någon slags dämpande kudde emellan. Och det här är ingenting jag var tvungen att göra men jag kände att det var vettigt att göra det. Och jag kunde göra det.
Om du åker med ISM för att stötta palestinier gör du det som passar, det som du är rustad för.
– Och är det att vara på plats och konfrontera militär, då är det jättebra. Men det är ingenting som någon kräver av någon. Var och en har sin egen spärr. Vi gör bara icke-våldsgrejer. ISM har ingenting principiellt emot att förstöra israelisk egendom om palestinier skulle be oss men vi skulle aldrig hjälpa till i en våldshandling mot en person. Annat är det ju med självförsvar.
Är det bara att resa dit?
– Nej, det är en hel vetenskap, det går vi också igenom på kursen inför resan. Jag raderade mycket från telefonen så att jag bara hade turistbilder när jag kom till Palestina.
Under Marcus resa 2024 befann han sig på Västbanken men reste runt på olika platser. Han passade också på att turista eftersom han ändå behövde ge skenet av att det var just det han skulle göra där.
– Lite såhär, att nu ska jag ju gå till Fältkyrkan, nu ska jag besöka alla Jesusgrejer som finns. Och tog hundra foton på två dagar.
Han tog också bilder på stridsvagnar och soldater men de bilderna raderades direkt efter att de laddats upp på en säker plats på nätet.
Även denna sommar
Marcus fick i uppdrag av SAC:s Internationella kommitté (IK) att försöka få kontakt med en oberoende fackförening som de hört rykten om.
– Det var svårt, kanske omöjligt. Det görs försök men det är ju en bisarr situation. Jag menar, att vara fri kämpande fackförening i Sverige är ju jobbigt. Men det är snudd på omöjligt när det knappt finns någon arbetsmarknad som fungerar i Palestina.
Men det blir fler försök. Denna sommar, 2025, är han på plats igen, vilket Marcus berättar i juni 2025. Hans dotter i 20-årsåldern ska följa med.
– Det är väldigt dubbelt. Jag är jättestolt men förskräckt också. Men hon är jävligt klok och mycket lugnare och vettigare än vad jag är.
Har du personlig kontakt med någon i Palestina?
– Ja, en aktivistfamilj där nere som jag hängde mycket med. Det känns som att någon i deras familj blir arresterad minst en gång i veckan för att de står upp för sin mark. Det är galet. De är väldigt duktiga på att använda sociala medier och berätta om läget. Förmodligen kommer jag komma till deras hemby igen.
Marcus berättar att familjen blir förhörda, misshandlade och arresterade gång på gång av israelisk militär och polis när de protesterar mot att bosättare tar deras mark. Han ger ett exempel på hur det kan ske:
– Det kan vara pappan och storebror i familjen som varit på sin mark och pratat med bosättarna, men då går polisen in i deras hus som ligger 200 meter därifrån och arresterar 14-åriga brorsan som sitter och gör läxor och storasyrran som står och lagar mat. Och så är det en natt i arresten. Och under den tiden kan bosättarna komma dit på natten och knäcka deras nyplanterade olivträd, hälla bensin i deras brunn eller slå sönder deras bil. Och sen har de släppt alla, för de har egentligen ingenting som de kan sätta dit palestinierna för.
Situationer liknande den är inget nytt för palestinier, ockupationen har pågått långt före Hamas attack mot Israel i oktober 2023.
– Skillnaden är att det har skruvats upp nu. För att israelerna känner både att de har mer vind i seglen. Ingen gör någonting. Ingen säger ifrån.
Marcus menar också att de passar på att ”köra på ännu hårdare”.
– Sen tror jag också att de får ännu mer eld i baken eftersom de märker att vinden börjar vända internationellt. Och då passar de på, att förstöra så mycket av palestiniernas liv som de bara kan innan FN faktiskt går in och gör som de gjorde i Jugoslavien och ställer sig i vägen. Det är liksom uppskruvat nu på ett sätt som det inte har varit tidigare.
”Det är fyra veckor av mitt liv. De lever ju där jämt. Och det värsta som kan hända mig är att bli skadad”
Det är starkt att åka till Palestina som aktivist, kommenterar jag.
– Det är fyra veckor av mitt liv. De lever ju där jämt. Och det värsta som kan hända mig är att bli skadad. Jag kan bli skjuten men det är en astronomiskt liten risk. Det värsta som kan hända är nog att jag blir arresterad och hemskickad i förtid. Jag kan bli förvisad i tio år. Jag känner också att jag inte kan göra så mycket annat. Jag är slöjdlärare, inte läkare eller sjuksyrra. Jag kan ingenting sådant. Jag kan använda min tid och min kropp. Och jag är hyfsat lugn i krissituationer. Andra kamrater kan skriva och sprida saker i sociala medier. Och jag är inte jättebra på att organisera aktioner. Det andra runt omkring är minst lika viktigt. Det är jättespektakulärt att åka ner och göra det här. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att prata om det sen när jag kommer hem. Och att hela tiden prata om det. Och att gå i de här demonstrationerna varenda jävla lördag. Det är det som gör något. Att fortsätta trakassera politikerna utanför riksdagen som våra kamrater gör. Det är det fantastiska.
Text och foto:
Solveig Betnér
Informationsorganisatör
Mötet med Marcus skedde i början
av juni 2025.
- En bosättning är samhällen och bostadsområden, och även exempelvis jordbruksenheter, som är placerade på mark som är ockuperad, i detta fall av Israel. I bosättningarna bor civila israeliska medborgare. Dessa bosättningar är förbjudna enligt internationell lag, vilket fastställs i den fjärde Genévekonventionen. Från www.svenskafreds.se, ↩︎
