under spretig men inspirerande sammankomst i Schweiz
I Saint-Imier i Schweiz hölls en stor internationell frihetlig träff den 19 till 23 juli 2023. SAC var på plats med bland annat ett infobord, som med tiden blev en samlingsplats för syndikalistiska aktivister från olika länder.
Arrangemanget kallades ”antiauktoritär sammankomst”, och skulle egentligen ha hållits förra året, men sköts upp på grund av kvardröjande covid-restriktioner i många länder. Vi var där som representanter för SAC via vår internationella kommitté.
Sammankomsten var större, och spretigare, än vad vi hade förväntat oss. Kontrasten var stor mellan bokmässan, där många förlag och arkiv var representerade, och de andra arrangemangen som mest liknade en festival. I den lilla staden Saint-Imier med omgivningar bor strax under 5 000 personer, och närapå lika många besökare kom till den antiauktoritära sammankomsten.
Vissa av deltagarna var förstås hemmahörande i området. Men de allra flesta kom från närliggande länder, särskilt Frankrike och Tyskland. Merparten bodde på campingar, några i sovsalar.
SAINT-IMIER Sammankomsten hölls i Saint-Imier för att högtidlighålla den 150:e årsdagen av ett möte i samma stad. Då grundade anarkisterna som hade slängts ut från Första Internationalen – med Mikhail Bakunin i spetsen – en egen internationell organisation. Att de valde Saint-Imier var i sin tur för att området redan var ett starkt fäste för anarkistiska arbetare, särskilt inom den växande industrin för klocktillverkning. Tips: en ganska ny dramafilm handlar om just detta, Unrueh (2022). Saint-Imier har hållit liv i traditionen. Förutom den stora mässan 2023 har liknande, lokala sammankomster hållits i många år, och 2012 även ett stort internationellt anarkistmöte. Ett frihetligt kooperativ driver sedan 1984 huset Espace Noir med bokhandel, scen, krog och bibliotek. Staden upplät i år flera lokaler till den antiauktoritära sammankomsten, bland annat turistinformationen, ishallen och det största torget.
Under fem dagar hölls, förutom bokmässa, hundratals workshoppar och andra möten. På fem, sex barer och scener runtom i staden var det musik, filmvisningar, utställningar och fest. Hundratals frivilliga arbetade med allt från matservering och städning till säkerhet.
OJÄMN KVALITET
Kvaliteten på workshopparna framstod som ojämn. Till skillnad från många liknande tillställningar ordnade arrangörerna knappt några programpunkter. I stället fick alla deltagare själva sätta upp sina ämnen och workshoppar i ett enormt schema. Samtidigt var mer etablerade anarkistiska organisationer underrepresenterade (och de som närvarade verkade prioritera sina bokbord).
Detta resulterade i många träffar av typen ”Jag vill prata om den här frågan men har inte förberett någon introduktion”. Däremot fungerade tolkningarna till språk som franska, tyska, engelska och italienska jämförelsevis bra.
KONFLIKTER
Konflikter förekom. Några klottrade i den lilla staden och vissa tog genvägar över tågspåren, vilket ledde till inställda tåg och eventuellt framtida böter för arrangörerna. Alla vi pratade med var ense om det olämpliga i beteendet, men påpekade också att det inte var helt oväntat när ett par tusen personer samlas på en camping.
En allvarligare konflikt bland franska anarkister ledde till att bokmässan tillfälligt stängde under den sista förmiddagen. Några tyckte att vissa böcker som den franska Fédération Anarchiste hade på sitt bokbord inte var lämpliga för ett anarkistmöte. Ett stormöte med alla deltagande bokbord verkade dock lyckas lugna ner den tidvis hotfulla stämningen och mässan öppnade igen. Ett par timmar senare, strax efter lunch på söndagen, packade SAC ihop som planerat.
BRA SYNDIKALIST-TRÄFF
Vi deltog helt eller delvis i fyra workshoppar. Två av dem var oförberedda och bestod mest av att deltagare berättade om personliga upplevelser. En var en bokpresentation. Den mest givande var en anarkosyndikalistisk träff på initiativ av tyska FAU. Dit kom många fler än arrangörerna trott, men det hela löstes bra med diskussioner i små grupper samt tolkar. Vi utbytte information, gjorde upp en del konkreta planer och knöt kontakter.
En ganska stor del av samtalet kom att handla om hur migrantarbetare organiserar sig i Sverige och hur vi som fackföreningar bättre kan samarbeta mellan länder och dra nytta av olika erfarenheter och språkkunskaper. En annan diskussionspunkt var för- och nackdelar med att arvodera förtroendevalda, något som vissa inom till exempel FAU vill börja med.
I denna träff deltog förutom SAC och tyska FAU fackföreningarna CNT-f (Frankrike), USI (Italien), FAU (Schweiz) samt Vloerwerk och Vrije Bond (Nederländerna). Även andra arbetarorganisationer fanns representerade, till exempel ett litet fack för gigbud i Zürich, ett basfack från Rio de Janeiro samt student- och lokala avdelningar av schweiziska reformistfack.
SAMLING VID SAC:S INFOBORD
Vi hade ett bord med böcker, affischer, klistermärken, pins, nyckelringar, t-shirts, tygväskor, scarfar och fanor samt några exemplar av Syndikalisten och Arbetarens magasin. Många nyfikna kom och var förundrade över att vi rest ända från Sverige. När dagarna gick, och särskilt när vi började skänka bort en del grejer, blev vårt bord något av en syndikalistisk samlingsplats.
Förutom de redan nämnda systerorganisationerna mötte vi här kamrater från CGT i Spanien, från den tysktalande sektionen av IWW samt ryska syndikalister som har svårt att upprätthålla en organisation just nu på grund av de politiska omständigheterna. Vi fick också kontakt med ett nytt basfack i Frankrike, L’union des travailleuses et travailleurs anti-autoritaires.
En av dess medlemmar förklarade för oss att han på 1940-talet, som barn till syndikalistiska flyktingar från Spanien, gick i en skola i södra Frankrike som finansierades av SAC. Det var rörande att höra honom berätta och uttrycka sin tacksamhet.
Nyfikna besökare
Vi svarade även på många frågor om SAC och våra böcker från deltagare som inte var lika insatta i syndikalismen. Här kan nämnas en amerikansk turist som kom förbi sista da- gen av en slump, och trodde att SAC stod för Swiss Alpine Club. Han var dock mycket intresserad och lärde sig en hel del om Sverige, som han dittills trott var världens bäst fungerande socialistiska land.
Vi sålde för cirka 2 000 svenska kronor, vilket motsvarade fraktkostnaderna och avgiften till arrangörerna. Snabbast sålde Anders Sandströms Anarchist accounting (Routled- ge 2020), Per Lindbloms Svenska anarkister och syndikalister i spanska inbördeskriget (Federativs 2022, på svenska) och våra svartröda scarfar. De olika språkversionerna av Något har hänt: 100 berättelser från den nya arbetsmarknaden (Federativs 2023) väckte också uppmärksamhet. Vi skänkte dessutom några av Federativs böcker till arkivet CIRA i Lausanne, Institut for Syndikalismusforschung i Bremen och Anarkistiska biblioteket i Wien. Det var mycket uppskattat.
Amalthea Frantz & Gabriel Kuhn