Internationella kvinnodagen 8 mars
I dessa dagar är det svårt att inte dra paralleller till de mörka tiderna i 1900-talets början.
Vi har under de senaste två åren tvingats hantera en pandemi, som lyckligtvis inte varit lika dödlig som Spanska sjukan var, men som ändå drabbat många familjer hårt och som likväl har många dödsfall i sina spår.
De kvinnodominerade vård- och omsorgsyrkena har drabbats hårt av pandemin och fortfarande har Sverige ett av de lägsta antalen vårdplatser per capita i EU, framförallt på grund av sjuksköterskebrist. En brist som till stor del kan förklaras av de låga löner och dåliga arbetsvillkor som finns inom vården.
Vi hör också dagligen analytiker jämföra den nuvarande situationen, med den som rådde under världskrigen, när vi hör de fruktansvärda rapporterna om lidandet i spåren av Rysslands anfallskrig i Ukraina.
Krigets fasor drabbar kvinnor hårt. Kvinnor som fortfarande stängs ute från de politiska beslut som sedan drabbar dem hårt när bomber slår ned i deras bostadskvarter.
Men allt var inte mörker under 1900-talets början. Det är också den tid då arbetarrörelsen formerades och växte sig stark. Det är då feminismen växte fram som rörelse och som såg stora framsteg för jämställdhet och jämlikhet i spåren av hårdnackad kamp mot fascism och nazism.
Samma år som SAC grundades, 1910, så instiftades den internationella kvinnodagen av den andra Internationalen på initiativ av Clara Zetkin. Parollen var: ”Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism”.
Mycket av det som vi som rörelse kämpat till oss, hotas idag och det känns förstås som att det går åt fel håll när aborträtten inskränks och nationalistiska ledare tar makten i fler och fler länder. Men vi måste tro på att om det gick att göra revolution i Ryssland 1917, så kan det gå att återigen avsätta den despot som tagit tsarens plats.
Förhoppningsvis har vi också lärt oss någonting om hur viktigt det är att de som berörs av beslut är de som har makt att fatta dem.
Kvinnor skall ha en självklar rätt att bestämma över sina egna kroppar. Vi kan inte heller låta ett totalitärt tänkande växa sig starkt i våra egna led, utan vi måste lita på att den som är närmast en fråga, också är den som bestämmer.
I SAC kan vi varken hindra en instans i organisationen från att strejka, eller för den delen tvinga någon att vidta stridsåtgärder genom centrala varsel. Det är också precis som det ska vara. Varje driftsektion, syndikat och lokal samorganisation är en egen självstyrande instans med makt att fatta beslut om det som berör dem. Det är denna fråga som gjorde att SAC en gång bildades i spåren av storstrejken 1909.
Genom att lära oss av historien och hålla fast vid viktiga principer om självförvaltning, federalism och socialism, men ändå modigt prova nya taktiker när situationen förändras hoppas vi bygga ett nytt samhälle där nationalism, sexism, rasism och alla andra former av förtryck förblir ett varnande exempel från historien, och inte dagligen är något som känns i våra kroppar.
SAC:s centralkommitté, den 8 mars 2022