Ny redaktör för Syndikalisten i januari
Jag heter Toivo. På SAC:s kongress i Ådalen i november valdes jag till ny informationsorganisatör för SAC, efter Solveig Betnér, som lämnar uppdraget efter flera år på posten. Det är ett jobb jag ser fram emot.
Att inneha uppdraget som informationsorganisatör för SAC innebär några olika saker. Det innebär att ha ansvaret för en stor del av vår federations utåtriktade kommunikation. Det innebär att jobba med organisationens sociala medier och med synligheten i traditionella mediekanaler. Slutligen innebär det att vara redaktör för SAC:s medlemstidning Syndikalisten, den tidning du nu håller i din hand.
Det är alltså mitt ansikte som – åtminstone mellan varven – kommer att synas på det här tidningsuppslaget, i stället för Solveigs. Säkerligen kommer det att bli fler förändringar än så, men exakt vilka vet varken jag eller någon annan än.
Kongressen i Ådalen beslutade att SAC:s nya centralkommitté ska få uppdraget att ta fram tjänstebeskrivningarna för de nya centralt förtroendevalda, däribland för informationsorganisatören. Hur mycket av tjänsten som ska handla om att göra tidningen Syndikalisten, hur mycket som ska läggas på sociala medier, hur mycket som ska handla om presskontakter, hur mycket som ska röra att ta fram helt nya kommunikationsmedel och kommunikationskanaler – ja, det kommer att stå klart under tiden som följer.
Helt oavsett så känns det väldigt givande att framöver få arbeta med information på Sveriges mest stridbara, och samtidigt mest basdemokratiska, fackföreningsfederation: SAC Syndikalisterna, som snart går in på sitt 117:e verksamhetsår.
Jag gick med i Stockholms lokala samorganisation (LS) av SAC år 1998. Skälet var att jag redan då hade börjat sympatisera med de frihetligt socialistiska och gräsrotsdemokratiska idéer som jag uppfattade att de syndikalistiska organisationerna stod för. Men det var först nästan tio år senare, när en stor konflikt bröt ut på min dåvarande arbetsplats, som mitt engagemang gick in i en ny fas. Jag kände det nästan fysiskt.
Plötsligt fanns mellan mig och mina LS-anslutna kollegor inte bara de delade idéerna och samhällsvisionerna, utan upplevelsen av att ingå i en kämpande gemenskap där de handlingar vi bestämde oss för tillsammans skulle spela roll för utvecklingen på hela arbetsplatsen. Det rådde en stridens kreativa hetta, i kombination med en djup, om än också påtagligt vardaglig, solidaritet.
Den närmast elektriska känslan lade sig förstås, i takt med att konflikten nådde sin kortsiktiga lösning och lugnet på arbetsplatsen började återvända. Jag fick skäl att påminna mig om att ett långsiktigt fackligt engagemang inte kan byggas med konfliktsituationer som enda motor. Ändå var det någonting som hade ändrats i mig.
I en facklig organisation som inte haft vår stridbarhet, som inte sett arbetsplatsorganiseringen som något centralt, som inte varit beredd att använda sig av alla tillgängliga verktyg i den fackliga verktygslådan, hade den här sortens magi aldrig kunnat uppstå. Att magin nu faktiskt hade uppstått fick mig att tänka: Fler måste få uppleva vad SAC Syndikalisterna faktiskt kan bidra med. Inte bara som bärare av en fin idé, utan i praktiskt, vardagsfackligt arbete.
Det är med utgångspunkt i den sortens erfarenheter jag nu tar mig an uppdraget som SAC informationsorganisatör. Jag vill tacka Solveig Betnér för hennes mångåriga, både hängivna och fruktbara arbete på posten, och jag ska nu göra mitt bästa för att bära facklan vidare.
Toivo Jokkala
tillträdande informationsorganisatör och redaktör för Syndikalisten
Medlem i Linköpings LS
Läs också:
Satsningar på migrantarbetare och transkompetens
Vi säger arbetsköpare för att våra jobb inte är några jävla presenter