Stormarna i Liberalerna tar nu en ny oväntad vändning. På kvällens förtroenderådsmöte för partiföreningen i Stockholms stad väntas en majoritet rösta för att ombilda verksamheten och gå över till SAC Syndikalisterna. ”Alla är välkomna till oss, så länge de inte innehar en arbetsköparställning och inte står för rasistisk politik”, säger SAC:s generalsekreterare Agnes Lansrot.
Efter Liberalernas omvälvande landsmöte den 22 mars, där partiet slutgiltigt beslutade att ställa sig bakom sin partiledare Simona Mohamsson och hennes beslut att slopa partiets röda linjer mot Sverigedemokraterna, har avgångsbeskeden haglat inom partiet. Förtroendevalda runtom i landet har meddelat att de inte längre är tillgängliga för omval, och kandidater har bett att få bli strukna från partiets vallistor.
I Stockholm har stormarna gått extra hårda – här har L-medlemmarnas motstånd mot närmandet till SD bitvis varit massivt. Nomineringsmötets val av nytt förstanamn i staden efter Jan Jönssons avhopp har splittrat partiföreningen. Och nu står L i Stockholms stad inför ett avgörande beslut, som väntas klubbas vid förtroenderådsmötet i kväll.
– Förslaget till beslut är att Liberalerna i Stockholms stad upplöser den partipolitiska verksamheten och i stället uppmanar sina medlemmar att söka medlemskap i Stockholms LS av SAC Syndikalisterna, säger April Firsth, sekreterare i partiföreningen.
Tror du inte att många kommer att se det här som ett ganska överraskande steg?
– Det lär nog förvåna vissa, ja. Men egentligen borde det inte vara riktigt så förvånande. Syndikalisterna står för facklig kamp och frihetlig socialism, det är sant, men frågan är om inte de senaste årens kombination av nyliberalism och närmande till nyfascistiska krafter som vi sett i partiet centralt ligger ännu längre ifrån våra liberala idérötter.
April Firsth berättar, ”lite anekdotiskt”, som hon säger, om de socialistiska vindar som drog genom framför allt partiets ungdomsförbund i början av 1970-talet, och om hur redaktionen för partiets idétidskrift Liberal Debatt år 1972 faktiskt genomförde ett namnbyte till Frihetlig socialistisk tidskrift.
– Men redan i en ledarartikel i Liberal Debatt från 1970 citerar man gillande ett uttalande av Liberala klubben i Stockholm där det hävdades att efterkrigstidens utveckling dominerades av kapitalets och maktens koncentration, vilket för Sveriges del lett till ”en allt fastare bindning till västeuropeiska maktcentra och i sista hand till USA”. Så klart var man präglad av den radikala tidsanda som rådde då – men det är onekligen dagens ledande strömning inom Liberalerna också, bara det att fascistisk radikalism är något vi aldrig borde kunna ställa oss bakom.
Droppen som till slut fick partiföreningsstyrelsen i Stockholms stad att föreslå att man bryter med partiet och partipolitiken var vad man betecknar som ett ”auktoritärt och odemokratiskt” agerande från partiledningens sida.
– SAC Syndikalisterna har en lång historia av att ta strid mot osjysta och förtryckande chefer. Är det något vi upplevt med all önskvärd tydlighet på sista tiden är det hur vårt eget parti begåvats med just ett sådant chefsskap, säger April Firsth.
SAC Syndikalisternas generalsekreterare Agnes Lansrot är försiktigt positiv till övergångsplanerna.
– Alla är i princip välkomna till oss, så länge de inte innehar en arbetsköparställning och inte står för rasistisk politik, säger hon, och fortsätter:
– Vi organiserar arbetare oavsett bakgrund och ursprung. Men alla liberaler får söka medlemskap individuellt, och vi förutsätter att de inte för med sig några av de bruna tendenser som den senaste tiden präglat partiet centralt.
Det är inte första gången som SAC Syndikalisterna uppmärksammas på den borgerliga sidan på senare år. När konfliktvågorna gick höga på högertidningen Bulletins redaktion 2021 sade dåvarande vd:n Pontus Tholin om några av redaktionsmedlemmarna till Sveriges Radios Studio Ett:
– I praktiken har vi att göra med ett gäng syndikalister.
I den grupp han avsåg ingick dåvarande Bulletinmedarbetarna Thomas Gür, Alice Teodorescu Måwe och Ivar Arpi.
– Men de personerna är alldeles för bruna till sitt tankesätt för vår smak, säger April Firsth. De är inga riktiga syndikalister.
Text: Toivo Jokkala