Söndagen 31 maj höll Syndikalistiska kamratföreningen årsmöte. Traditionsenligt mötte drygt hälften av de organisationsvana och engagerade medlemmarna upp. Lika traditionsenligt avslutade vi årsmötet med ett föredrag.
I år hade vi bjudit in Magnus Jerlström att berätta om Stripastrejken 1925-1927. (Magnus firar tio år som medlem eftersom han väntade till han uppfyllde de ursprungliga medlemsvillkoren. Se faktaruta.) Han arbetar som arkivarie i Lindsbergs kommun och har varit ansvarig för olika aktiviteter i samband med 100-årsminnet av denna strejk.
Dagen efter vårt årsmöte – måndag 1 juni – var det till råga på allt 100 år sedan som den socialdemokratiska regeringen föll. Formellt avgick Rickard Sandler som statsminister 7 juni 1926, efter att riksdagens borgerliga majoritet trumfat igenom en skärpt arbetslöshetspolitik – inklusive att tvinga arbetslösa till strejkbryteri i Stripa. Berömt är Sandlers yttrande:
”Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla.”
Strejken vid Stripa gruva är känd för att ha fällt en socialdemokratisk regering.
Magnus gjorde klart för oss att detta anseende har stark prägel av myt – som delvis odlats inom organisationen. Jag har haft förmånen att återanvända hans presentation till denna text.
Gemensam aktion
Bakgrunden till strejken var ett gemensamt möte 21 februari 1925 mellan Sektion 1 (Stripa) av Guldsmedshyttans LS och Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 22. Sektionen hade formulerat förslag till ny prislistalista för betalning och lön för olika arbetsmoment, som gruvbolagets ledning avfärdade.
Organisationerna beslöt att gå till gemensam aktion efter ett gemensamt möte 7 mars. Något protokoll finns inte bevarat, men sektionen skickade ett brev till SAC som innehöll ett protokollsutdrag:
”Som sekt: 1 av Ghtns L.S. en längre tid legat i underhandling med Stripa gruvbolag angående löneförhöjning och förvaltningen trots allt ej vill bifalla arbetarnas krav beslöts av mötet enhälligt att gå ut i strejk måndagen den 9 mars.
Vidare uttalade sig mötet om att det för närvarande ej fanns någon annan utväg än strejk att tillgripa då flera medel förut varit använda men utan resultat. Som inget vidare förelåg avslöts mötet under god stämning. / Enligt uppdrag Viktor Ramberg Ordf & Hjalmar Sjökvist Kassör”
Det exakta antalet strejkande är okänt. I bolagets arkivalier finns uppgift om att 96 arbetare deltog (varav åtta kvinnor och två män under 18 år). Avdelning 22 hade minst tolv medlemmar och LS hade 87 gruvarbetande medlemmar vid årsskiftet 1925-26, men det är oklart hur många av dem som arbetade vid Stripa.
Bred organisering och solidaritet
LS och avdelningen var angelägna om att de oorganiserade skulle respektera strejken. Därför bjöds de in till ett gemensamt möte 25 mars, som beslutade att ”alla både organiserade och oorganiserade skulle stå solidariska med varandra och hjälpa varandra så mycket som möjligt.”
De strejkande fick konfliktunderstöd ur lokala stridsfonder men även från respektive huvudorganisation. Gruvindustriarbetareförbundet betalade ut motsvarand 819 430 kronor i dagens penningvärde. SAC betalade ut motsvarande 3 161 163 kronor i dagens penningvärde.
Under de 28 månader strejken pågick hölls minst 36 gemensamma möten. En särskild strejkkommitté administrerade insamlade och influtna medel från stödfester i folket hus och folkets park, samt via så kallade bidragslistor anslag från andra fackföreningar. I strejkkommitténs verksamhetsberättelse för 1926 framgår att det under året hade influtit motsvarande 432 960 kronor i dagens penningvärde. Ensamstående med barn och vissa familjer hade ha rätt till extra tilldelning, andra strejkande kunde av olika skäl få reducerat understöd.
De oorganiserades situation var prekär. På ett möte 25 mars förklarade de att ”de i längden ej kunde klara sig utan någon hjälp, men tyckte att det ännu var för tidigt att begära något, utan skulle de försöka klara sig än så länge. Men skulle det bli alltför svårt för någon så skulle de få vända sig till strejkkommittén och ej gå på backarna oppe vid Stripa och jämra sig, för om det är möjligt så hjälper ju föreningarna dem så långt då kan”.
Intriger i kulisserna
Magnus anser att tidigare forskning underskattat Järnbruksförbundets roll, när händelseutvecklingen tog en annan inriktning våren 1926. Intriger som förbundets ombudsman Karl Wistrand iscensatte.
Det är i detta skede som strejken vid gruvan omvandlades till Stripakonflikten; en partipolitisk konflikt på riksdags- och regeringsnivå om tolkning och tillämpning av Arbetslöshetskommissionens (AK) regler och direktiv. Utlöst när Stripa Grufvebolags – med uppbackning av Järnbruksförbundet – begärde att 15 arbetslösa skulle anvisas nödhjälpsarbete på den blockerade arbetsplatsen.
AK hade avslagit en tidigare begäran, men tolkade den här gången direktiven om nödhjälpsarbete till bolagets fördel. Fackföreningar och föreningar för arbetslösa mobiliserade och den socialdemokratiska regeringen motsatte sig AK-direktiven.
Regeringen saknade parlamentariskt stöd för sin linje att underkänna AK:s arbetslöshetsdirektiv. Efter borgerligt motstånd i riksdagens båda kamrar valde Sandler att avgå som statsminister 7 juni 1926.
Wistrand stoltserade i sina egna memoarer med att hans syfte var att driva igenom den socialdemokratiska regeringen avgång:
”Detta måste bliva en svår nöt att knäcka för regeringen, som då var socialdemokratisk; den vägrade att godtaga arbetslöshetskommissionens på riksdagsdirektiven stödda beslut, och därmed uppstod en politisk konflikt, som ändade i den socialdemokratiska regeringens avgång […] Jag kan här så långt efteråt erkänna, att denna utgång var av mig både förutsedd och avsedd; jag uppträdde sålunda här fullt medvetet, om också utan att väcka uppseende, som regeringsstörtare, en roll, som senare förmenats mig under den långa tid, jag aktivt deltagit i politiken.
Vad som efteråt kan synas som ett ironiskt inslag i händelseutvecklingen var att, när allt syntes gå mot en logisk och önskvärd lösning av situationen, jag hade en ej obetydlig möda att avhålla brukspatronen Tore Lindberg, som var den bestämmande i Stripa, från att återkalla begäran om arbetskraftsanvisning, som ej längre föreföll honom så pressande. Spelet fick sålunda ha sin gång och blev av landsomfattande betydelse.”
Styrelseordförande Lindberg skall ha välkomnat regeringens avgång med orden: ”Allt detta ha vi vid Stripa mäktat åstadkomma.”
Arbetslöshetskommissionen (AK)
Arbetslöshetskommissionens (AK) verksamhet startades 1914 och vad tänkt som ett provisorium för att stödja kommunerna under den arbetslöshet och fattigdom som förväntades under första världskriget. Först handlade det om att förmedla ekonomiska anslag och fungera som kontrollmyndighet gentemot kommunernas arbetslöshetshjälp och ordnande av nödhjälpsarbeten. AK lades ner 1940 och ersattes av Statens arbetsmarknadskommission.
Strejkens upplösning och resultat
Våren 1927 hotade Stripa Grufvebolag att vattenfylla gruvan. I praktiken ett hot om nedläggning. Dessutom förbjöds de strejkande att sätta potatis vid sina hyrda bostäder. Efter förhandlingar godkände LS ett förslag till löneavtal, vilket rapporterades vid ett medlemsmöte 3 juni:
”Uppgörelse träffades i Stripakonflikten lördagen den 21 maj 1927. Striden utbröt den 9 mars 1925 och har således pågått i 2 år och 2½ månad.
Striden har förts av Gruvarbetare tillhörande Sekt. 1 av Guldsmedshyttans LS. 13 man tillhörande avd. 22-an har deltagit i striden.
Uppgörelsen innebär en förhöjning på 18 procent för ackordsarbete, 15 procent för skiftpenning, samt för timpenning respektive 30, 35 och 40 procent, förhöjningen beräknad efter 1924 års arbetseffekt.
Dessutom avskrevs den gamla hyran (20 månader), som arbetarna ofrivilligt ådragit sig år 1921-1923 då arbetet låg nere.
Bolaget ställde krav på 50 % hyresförhöjning och 100 % förhöjning på lyse, men bolaget fick frångå dessa krav. I viss mån kan uppgörelsen kallas en seger för arbetarna, men då dessa något frångått de krav som först framställdes till bolaget, får segern tillskrivas som en bättre kompromiss.”
Originalet till överenskommelsen finns inte bevarad, varken bland LS arkivmaterial eller som kopia i arkivet från avdelning 22. Däremot finns en avskrift i bolagets arkiv. I avskriften nämns varken personnamn eller namn på någon facklig organisation. (Järnbruksförbundets linje var att aldrig erkänna SAC som förhandlingspart. Framför allt inte skriva avtal med LS.) Vilket sannolikt innebär att överenskommelsen träffades med ”arbetarna” – som kollektiv. Inte med arbetarnas majoritetsorganisation – Guldsmedshyttans LS.
Avslutande kommentarer
Magnus underströk att Stripakonflikten, regeringskrisen, hade vidsträckt betydelse för samtliga arbetare i landet. Den liberala regeringen med C G Ekman som statsminister tvekade aldrig att tillämpa hårdare regler för arbetslösa och nödhjälpsarbeten. Konkret innebar det att – så länge strejken pågick i Stripa – blev arbetslösa gruvarbetare i Linde, Ramsbergs och Ljusnarsbergs socknar avstängda från AK-understöd. Noteras kan att efter regeringsskiftet avstod Gruvbolaget i Stripa från att begära att nödhjälpsarbetare skulle utföra de strejkandes arbeten.
Mission completed, som det heter på svengelska. Det är aldrig för sent att avskriva det långlivade ryktet om syndikalister som ”regeringsdödare”.
Kristian Falk
SYNDIKALISTISKA KAMRATFÖRENINGEN – EN PRESENTATION: Föreningen bildades 1961 under namnet Kamratföreningen Äldre SAC-medlemmar. För att bli medlem krävdes att man var 50 år fyllda med minst 20 år som LS-medlem. Medlemsavgiften är 250 kronor och betalas in på bankgiro 5329 3957. Glöm inte att ange vem som betalar och aktuell mejladress.
Efter att ha varit vilande under några år återstartades föreningen 2004–2005. Successivt har föreningen reviderat stadgarna med ett mindre formellt medlemskrav, som formuleras så här i gällande stadgar från 2016:
”Kamratföreningens uppgift är att utgöra en förbindelselänk mellan aktiva och tidigare aktiva medlemmar i den syndikalistiska rörelsen.
Kamratföreningen skall verka för ett fördjupat kamratskap genom olika former av sociala aktiviteter.
[…]
Inträde i Kamratföreningen kan erhållas av envar som delar syndikalismens värderingar och ansluter sig till föreningens ändamål.”
Sedan återstarten har vi genomfört exkursioner, seminarier, föredrag och studiebesök kring olika teman. I början av september blir det en busstur till Moa Martinsons torp Johannesdal.
