Det svaga anställningsskyddet är ”en akilleshäl som är vidöppen för arbetsköparnas angrepp”, skriver Rasmus Hästbacka och menar att alternativet till tvisteförhandling och stämning är organisering och stridsåtgärder.
Jag är en av SAC:s två fackliga samordnare. I rollen ingår att vägleda medlemskåren i den juridiska snårskogen.
Jag skrev nyligen lathunden Att komma runt förbudet mot strid i rättstvist. Syftet är att använda lovliga stridsåtgärder trots 2019 års antistrejklag. Det konkretiseras genom tre exempel: stridsåtgärder för att angripa arbetsmiljöproblem, förhandlingsvägran och uppsägningar.
Alla medlemmar hittar lathunden genom att logga in på SAC:s hemsida och gå till adressen: www.sac.se/portal. Du kan också läsa en kort text om att använda påtryckningar för att vinna förhandlingar här: https://syndikalisten.sac.se/fusklapp-for-forhandlare/ (scrolla ned till stycke 5).
Ett viktigt skäl till att jag skrev lathunden är att det finns ett problem som är brännande på hela arbetsmarknaden – och det är att anställningsskyddet är ett skämt. Lagen om anställningsskydd (LAS) är skriven så att arbetsköpare närsomhelst kan erbjuda ”fast anställda” att bli utköpta. Säger arbetarna nej kan arbetsköparen meddela uppsägning på vilka grunder som helst och sedan köpa ut arbetarna mot deras vilja. För arbetare med tidsbegränsade anställningar är läget ännu värre.
Som fackförening kan vi använda metoderna tvisteförhandling och stämning för att driva upp utköpsbeloppen, men det är ungefär allt som dessa metoder ger. Jag vågar påstå att vi är bra på att driva upp beloppen. Sist jag och en lokal förhandlare tjafsade om utköp fick medlemmen 17 månadslöner. Men problemet kvarstår: anställningsskyddet är ett skämt.
För enskilda syndikalister och vår fackförening innebär detta att vi har en akilleshäl som är vidöppen för arbetsköparnas angrepp. Vad händer med yttrandefriheten och föreningsrätten när ”bråkiga” anställda rensas ut och facket inte kan rädda jobben? Vad händer med rätten till en säker arbetsmiljö när arbetsköpare inte förebygger arbetsskador och sedan sparkar anställda som skadas? Jo, rättigheterna blir luft.
Hur ska vi kunna etablera facklig verksamhet på fler arbetsplatser och växa som rörelse när arbetsköpare så lätt gör sig av med syndikalister? Kan vi med gott samvete uppmuntra fler syndikalister att bli fackligt aktiva på jobbet? Hur många vill bli aktiva när de ser att priset kan bli kicken? Sådär kan jag fortsätta klagosången men ni hajar galoppen.
Vi behöver alltså bättre metoder än tvisteförhandling och stämning. Alternativet kan summeras i organisering och stridsåtgärder. Men då måste vi också utnyttja de goda möjligheter att använda lovliga stridsåtgärder som trots allt finns. Därav den nämnda lathunden.
Rasmus Hästbacka
Facklig samordnare
