Inicjatywa Pracowniczas (IP:s) kongress 2022
SAC blir ibland inbjudna till systerorganisationers kongresser i andra länder. Erik Bonk fick tillsammans med Saman Bona från SAC:s internationella kommitté (IK) äran att representera vår organisation på IP:s (Inicjatywa Pracowniczas) kongress i Warsawa, Polen, den 22 mars.
Det var en fantastisk stämning i den gamla konferenssalen på våning fyra i Krajowa Rada Spoldzielcza, det för detta Samverkansrådets bombastiska myndighetsbygnad mitt i centrala Warsawa. Över 200 pers försökte hitta rätt bland alla rader av bord och stolar. Presidie, ombud och suppleanter, centralkommitté, gäster och åhörare. Alla hade sina bestämda platser.
Ökat med 2000
Till skillnad från många andra svartröda fackföreningar i Europa har IP växt väldigt mycket de senaste två åren. Från 3000 medlemmar 2019 till nästan 5000 medlemmar idag, och det märktes på stämningen. Alla som talade gjorde det med sådan självsäkerhet och stolthet i rösten att talen inte behövde översättas för att förstås.
Av de 100 röstberättigade ombuden fanns 85 på plats. De representerade olika driftsektioner eller syndikat. IP har inga LS i sin organisationsstruktur varför det heller inte hade några motioner från LS att ta ställning till. Istället bestod kongressen av diskussion och beslut i fyra stycken förslag som den nationella kommittén lagt fram, samt val av förtroendeuppdrag och rapporter från de olika instanserna.
Avgående funktionärer rapporterade mycket positivt om IP:s utveckling och verksamhet den gångna kongressperioden. Medlemsantalet har ökat med nästan 2000 personer och med 40 nya driftsektioner. Flest driftsektioner har tillkommit inom kultursyndikatet som växt till toltalt 31 driftsektioner.
Nationell kommitté
IP:s nationella kommitté, som är deras svar på vår centralkommitté, består av nio ordinarie ledamöter. Dessa väljs på kongress och sitter sedan max två kongressperioder på två år var, alltså max fyra år. Även IP beslutade att skjuta fram kongressen denna gång vilket gav en kongressperiod på 3 år. Under dessa tre år har den nationella kommittén haft 66 möten och fattat 185 beslut. Samtliga ledamöter arbetar ideellt.
Förutom att ha stöttat lokala arbetsplatskamper, som exempelvis en strejk på Volkswagens fabrik 2019 har den nationella kommittén i samarbete med den juridiska kommittén och studiekommittén drivit 35 fall i arbetsdomstol samt producerat nya utbildningar om sektionsarbete, arbetslagstiftning, anställdas rättigheter, skyddsombudsarbete och arbetsplatsorganisering. Alla kurser finns även som distansutbildningar.
Jag har bett kamraterna i IP att dela med sig av sitt utbildningsmaterial som vi sedan kan låta få översatt till svenska och eventuellt använda eller inspireras av i vår verksamhet.
10 kronor per medlem
IP:s ekonomi har gått uppåt sedan 2019. Intäkterna har ökat i takt med det ökade medlemsantalet. Den centrala avgiften är ungefär 10 kronor per månad och medlem. Hittills betalar endast 75% av medlemmarna sina medlemsavgifter. Trots det är ekonomin bättre än någonsin och aktiviteten ökar i takt med medlemsantalet. Därför rekommenderade revisorerna självklart ansvarsfrihet till den avgående nationella kommittén, vilket kongressen också beslutade efter.
Efter att ansvarsfrihet beviljats blev det dags för kongressen att diskutera de fyra förslagen på organisationsförändringar. Ett av förslagen gick ut på att utöka antalet ledamöter i den nationella kommittén från 9 till 13 ledmöter, samt att förlänga kongressperioden från två till fyra år. Intressant i sammanhanget var att en del av detta förslag innebar att utreda och utvärdera försök med så kallade koordinations-kommittéer på geografisk basis, eller som vi i SAC kallar det för, LS. I dagsläget finns endast en sådan geografisk kommitté i IP.
Ett annat förslag handlade om att utveckla den centrala juridiska kommittén. Fler föreslogs ingå i kommittén samt att nivån på ersättningarna till juristerna höjs. För att få råd med det innebar förslaget även en höjning av den centrala medlemsavgiften från dagens fyra zloty per medlem och månad till mellan sex och åtta zloty. På så sätt blir det upp till lokalgrupperna själva att bestämma nivå utefter förmåga. Väldigt lite av IP:s administration är nämligen digital, bland annat samlar de in medlemsavgiften kontanat varje månad direkt från medlemmarna på de olika arbetsplatserna.
Konflikthantering och diskussioner
Det tredje förslaget ville utveckla IP:s stadgar och digitala infrastruktur och det fjärde och sista förslaget handlade om intern konflikthantering. IP saknar skiljedomsnämnd och har drabbats av flera tunga interna konflikter på sistone. Förslaget innebar att en ny fristående kommitté bildas, bestående av medlemmar som inte har andra förtoendeuppdrag inom organisationen och som får ansvaret att medla i lokla konflikter om det efterfrågas.
Efter långa diskussioner, omröstningar kring ändringsförslag, begäran om rösträkning och mycket mer bifölls alla förslagen och vi tog paus för att låta kongressen bjuda på fantastiskt god mat. Det polska köket tog mig verkligen med häpnad.
En väldigt fin sak med IP:s kongress var att trots att alla fyra förslagen krävde omröstningar för beslut och trots oeniga parter i bitvis heta diskussioner, trots avsaknaden av konsensus och trots det helt omodererade samtalasklimatet, så var stämningen hela tiden kamratlig. Om någon blev avbruten så följdes det för det mesta av skratt eller applåder.
Dagens avslut
Efter maten var det dags att välja in kamrater till de olika förtroendeuppdragen. Totalt valdes fler än 30 kamrater inom loppet av ett par timmar. 14 ledamöter valdes till nationella kommittén, tre valdes till ”the National Review Panel” och 11 ledamöter valdes in till ”the National Conciliation Committee”, plus samtliga suppleanter. Att hitta kandidater var inga problem och allt som allt blev det en väldigt imponerande uppvisning i organisationsgemenskap.
Efter kongressens första dag bjöds det på efterfest på en bakgårdskrog. Till en början var stämningen rätt stel men efter några öl började folk slappna av. Innan vi visste ordet av var hela lokalen fylld av kamrater och det hela blev en riktigt rolig kväll som bjöd på skratt, konversationer och spontana tal, bland andra av mig å de internationella gästernas vägnar.
Förutom SAC fanns även internationella representanter från CGT, COBAS , SI COBAS och Unuon syndicale solidaires på plats, men också gäster inom landet som till exempel facket för polska agrikulturarbetare.
Kongressens andra dag
Med alla beslut och personval i ryggen blev kongressens andra dag en disskusionsdag där vi internationella gäster bjöds in till ett panelsamtal om migrantorganisering. Vi delade med oss av erfrarenheter och lärdomar från våra respektive hemländer. Jag fokuserade mitt anförande på tips och trix från erfarenheterna ifrån Stockholm. Frågestunden efteråt fick till slut avbrytas på grund av tidsbrist.
Hemtjänstarbetare, mestadels ukrainska medlemmar berättade om hur de arbetar med att göra informationskampanjer för att upplysa kollegor om deras rättigheter. Det är vanligt med rädsla bland arbetarna som ibland inte vågar bli medlemmar, vilket sätter stopp för mycket i fråga om organisering. I Polen finns nämligen en ny lag som ger chefen rätt att få ta del av fackets medlemslistor på de egna arbetsplatserna.
Efter det följde en stafett i arbetsplatskamp presenterad av olika driftsektioner. Det var skorstenstmakare som berättade om en löneökning på 500 zloty för samtliga anställda efter hot om strejk och koppararbetare som berättade om att de tack vare stöd från kamrater i IP lyckades pressa arbetsköparen tillräckligt för en löneökning på 15 procent för alla. Arbetare i en kosmetikafabrik förbereder sig nu för strejk för bättre lön. Bussmekaniker berättade om en femveckorsstrejk som resulterade i en löneökning på 500 zloty, men också barnskötare, kulturarbetare och museumanställda som blockerar vägar och spårvagnar, och så klart om Amazonarbetare som just nu mobiliserar till strejk för att få bort bemanningsföretagen. Amazonsektionen är snart uppe i 1000 medlemmar.
Efter allt detta och ett gruppfoto senare förklarades kongressen oficiellt stängd. Kamraterna i IP var mycket glada att ha oss där som gäster och det märktes att SAC har en lite särskild ställning bland de rödsvarta facken. Fördomar om Sveriges socialistiska arv blandat med SAC:s historia och internationella engagemang tror jag gör att många av våra systerorganisationer håller oss högt i anseende. Tänk vad mycket som redan hade varit vunnet om vi såg på oss själva med samma blick.
Text & Foto:
Erik Bonk, generalsekreterare