Pelle Sunvisson är medlem i Stockholms lokala samorganisation och tolkar mellan svenska och ryska vid förhandlingar. Det senaste året har han valt att leva under falsk identitet och jobbat som ukrainsk migrantarbetare i Sverige. Idén med det unika wallraffandet är att i romanform kunna skildra livet för migrantarbetare. Hittills har det blivit en bok i ämnet, och ytterligare en är på gång.
Pelle Sunvisson är aktuell med romanen Svarta bär (Verbal förlag 2021) där huvudpersonerna ingår i två grupper bärplockare som först plockar bär i Västerbotten och senare på säsongen har samma sysselsättning i Dalarna.
– Litteraturen har en förmåga att göra subjekt av det främmande, att se människor som annars är tysta och befinner sig i periferin, även när de är inne i våra hem. Att se dem genom mina ögon är en sak, men att göra det magiska som litteratur kan göra, att se världen genom deras ögon är något annat, säger Pelle Sunvisson och fortsätter:
– Det som definierar den här situationen är att det här är personer som inte är subjekt i någon stor utsträckning alls, de är tysta och några saknar helt ställning i samhället. Det ville jag jobba skönlitterärt med.
Vad ledde fram till det ovanliga beslutet att gå in i arbetslivet som en annan, för att kunna skriva romaner?
Pelle berättar att han bott i Moldavien, och även rest mycket i Ukraina. Hans debutroman för vuxna kom ut 2019, heter Med kriget tre år gammalt och handlar om livet i östra Ukraina. Han pratar flytande ryska, har en bakgrund som lärare och har tidigare skrivit barnböcker. Nu ville han fortsätta komma nära människorna som migrerar, och även skildra vad som får dem att ta steget att jobba långt hemifrån.
Fortsatt fokus på utsatta arbetare
En andra roman med papperslöst arbete i fokus är planerad till senare i år, med titeln Svenska palmen. Den handlar om en ung man som tar arbeten som bjuds, bland annat som målare och takskottare i Stockholm. Svenska palmen är en ryskspråkig sajt som annonserar efter arbetskraft i Sverige. Pelle Sunvisson läser upp ett par exempel från sidan: ”Arbete för en person att jobba med borrmaskin, Atlas-Copco Cobra. Vi behöver en ansvarsfull och fysiskt stark kille. Du ska göra 15-24 hål om 34 millimeter i granit.”
– Det är från klockan nio till kvällen, någon daglönargrej, säger Pelle Sunvisson. Och här är en där man ska jobba som lastbilschaffis och köra lätt lastbil. Det finns hur mycket annonser som helst.
Tjänar pengar på sängplatser
Vissa annonsörer flaggar för att alla tillstånd och papper ska vara på plats hos den som söker jobbet, men hos många går det bra att dyka upp och bara ange förnamn. Pelle har i dryga halvåret jobbat med en rad arbeten: snickare, målare, fönsterputsare, städare och takskottare.
– Jag har bland annat skött renoveringsarbetet i en lägenhet som någon köpt för 15 miljoner kronor, och så tog de in mig för 120 kronor timmen. De visste nog inte att jag jobbade svart, och de visste absolut inte att jag hade noll utbildning för det.
En period gjorde han som de flesta andra migrantarbetarna, hyrde en sängplats i en lägenhet i en ytterförort till Stockholm. Det var en fyrarummare där hyresvärdarna, en familj, bodde plus sammanlagt åtta övriga personer. Kostnaden låg på 3 000 kronor i månaden per sängplats.
– Den som står på kontraktet tjänar grova pengar. Men när jag hyrde sängplats blev det för mycket för mig, då var jag tvungen att spela spelet både på jobbet och även på kvällarna. Jag skulle också fejka kunskaper i jobbet som jag inte har. Det var en sorts psykisk utmattning som blev för tung.
Det handlar om bärplockare som misshandlat en arbetsledare, en plockare som inte fått sin lön och tagit sitt liv under tiden i Sverige och så bärplockaren som sköts ihjäl av en älgjägare.
Friare i skogen
Arbetet med bärplockningen var lite annorlunda. Då levde han tillsammans med några andra plockare från Ukraina, men själva plockningen skedde på egna ytor i skogen. Det gjorde till exempel att Pelle kunde ringa hem ostört till sin sambo, och han antecknade tankar och idéer till den kommande romanen.
– I Svarta bär är det fiktiva karaktärer men faktiska villkor som beskrivs, säger Pelle Sunvisson.
Till exempel läser en av karaktärerna flera tidningsartiklar som innehåller uppgifter som stämmer överens med verkliga händelser. Det handlar om bärplockare som misshandlat en arbetsledare, en plockare som inte fått sin lön och tagit sitt liv under tiden i Sverige och så bärplockaren som sköts ihjäl av en älgjägare. I det senare fallet åtalades skytten för vållande till annans död, men frikändes.
Arbetsvillkoren för bärplockare är hårda, och Pelle Sunvisson berättar att även vana kroppsarbetare får svår värk i händerna efter jobbet i skogen. Ett dagspass räckte ungefär 14 timmar och kunde ge 70 kilo bär. En oväntad men positiv effekt för Pelle Sunvisson är att han äter blåbär varje dag numera, och tänker fortsätta plocka för husbehov livet ut.
Tolk i fackföreningen
Pelle Sunvisson är medlem i Stockholms lokala samorganisation (LS) av SAC, och samtidigt som han varit bärplockare och arbetare utan anställningskontrakt så har han tolkat till ryska för förhandlingskommittén i Stockholms LS. Kommittén är en grupp med ideellt engagerade personer som gjort sig känd för att arbeta flerspråkigt med fackliga ärenden, och för att driva ärenden för migrantarbetare.
– Det som händer nu i Stockholm är otroligt hoppfullt! Ryktet går hos migrantarbetare, och flera har förstått att man har rättigheter även om man jobbar svart, utan dokument. Man har alltid rätt till sin lön, säger Pelle Sunvisson och fortsätter:
– Vi har överfört två miljoner kronor från oseriösa arbetsköpare till arbetare. Det ger ringar på vatten.
”Ryktet går hos migrantarbetare, och flera har förstått att man har rättigheter även om man jobbar svart, utan dokument”
Diskret förmedling
Det har hänt att det ringer folk varje dag som vill veta mer om facket från Pelle. Ibland har han gått på toaletten på jobbet för att sitta och tolka i ett fackligt ärende. Han har också kommit på jobb med sin ukrainska identitet och träffat kamrater som han tidigare tolkat för, och då gäller det att snabbt och diskret förmedla att han är på arbetsplatsen i en helt annan roll. Än så länge har ingen avslöjat honom, så den uppdiktade migrantarbetaren kommer att kunna fortsätta ta uppdrag.
Fast hos arbetsköparen
De som säsongsarbetar som bärplockare i Sverige kommer framför allt från andra länder. Plockare från Thailand anlitas ofta av bemanningsföretag, och från EU kommer personer som jobbar som så kallade fria plockare. Men det är inte ett fritt arbetsliv de kommer till, utan tvärtom väldigt bundet till en enda arbetsköpare menar Pelle.
– De är beroende av arbetsköparen inte bara i sitt arbete för lönen, utan också för att de bor där, arbetsköparen fixar bilar, och man bor långt ute i en by där man inte har någon kontakt med omgivningen. Som plockare måste man sälja till sin uppköpare, annars åker man ut.
– Till det kommer att man är flyktig arbetskraft, av dem jag jobbade med var det inte en enda som jobbat där tidigare.
Pelle Sunvisson säger att det kan vara svårt att organisera några vars arbete inte erkänns som arbete, utan det ses mer som att plockarna är fria att sälja de bär de hittar i skogen. Han resonerar om det kanske finns sätt att komma runt det.
– Den uppköpare som jag var hos bröt antagligen mot lagen, för de hade anställningsliknande villkor. När allt är som en anställning ska man ju få lön som en anställning. En part som SAC skulle ju kunna driva ett sådant fall.
Uppmärksamhet i media
Avslutningsvis hoppas Pelle Sunvisson att bärplockares och migrantarbetares situation får mer uppmärksamhet än den har idag. Kanske kan hans böcker bidra med det. Det tog ett tag innan recensionerna kom för Svarta bär, men under sommaren uppmärksammades den på Aftonbladet Kultur, i Expressen och Flamman. Tidigare har Arbetaren och Kommunalarbetaren intervjuat honom om boken.
Upprättelse
Det fackliga arbetet med att tvinga fram inarbetad lön fortsätter hos Stockholms LS:
– Det är inte ovanligt att när vi kommer till en förlikning så bryter medlemmarna ihop. De blir så rörda och det har varit en enorm stress för dem. De säger ”vi har behandlats som hundar, och nu får vi upprättelse”, säger Pelle Sunvisson.
– Det som Stockholms LS står inför nu är att flytta fram positionerna så att man inte bara är en hjälporganisation som finns där när det krisar, utan som organiserar i förebyggande syfte. När vi börjar få rysktalande migrantarbetare att gå på blockader för andra medlemmar, då händer det någonting. Vi väntar väl bara på slutet av coronan innan de arbetet kan sätta i gång.
Text & foto:
Anna Morin
Frilansjournalist & medlem i Stockholms LS