Pressa chefen – ja, men hur då?

Del 3 av 3: Motdrag från arbetsköparen

De första delarna i den här artikelserien berörde arbetares påtryckningar mot arbetsköpare och vad lagen tillåter. Del 3 belyser arbetsköpares motdrag och hur arbetare kan förbereda sig på dessa.

I USA använder fackliga organisatörer begreppet facklig ”vaccinering”. En person som går in i en pandemi utan vaccinering, går in med ett svagt skydd. På liknande sätt kan arbetare gå in i en facklig konflikt med ett svagt skydd.

Facklig vaccinering handlar om att organisatörer gör sina arbetskamrater medvetna om vilka vapen chefer kan använda mot personalen. Det handlar också om att praktiskt förbereda sig för dessa drag. När personalen överväger olika påtryckningar är det helt enkelt rationellt att också försöka förutsäga arbetsköparens motdrag.

Här följer exempel på möjliga motdrag, uppdelade på olovliga respektive lovliga fackliga stridsåtgärder. De lagparagrafer jag nämner finns att läsa på lagen.nu. Många domar finns gratis på nätet. Domsamlingar finns på kommunala bibliotek och universitetsbibliotek. SAC:s rättskommitté kan hjälpa LS, sektioner och syndikat att ta fram domar digitalt.

FREDSPLIKTSINVÄNDNING

Om en arbetsköpare uppfattar varslade stridsåtgärder som olovliga, kan arbetsköparen göra en så kallad fredspliktsinvändning. Arbetsköparen anger då vilken regel som stridsåtgärderna kommer att krocka med. Ett exempel kan vara 41d § i medbestämmandelagen (MBL), som förbjuder alla fackföreningar att ta strid mot en arbetsköpare som är bunden av kollektivavtal, i annat syfte än att träffa ytterligare ett kollektivavtal.

INTERIMISTISKT BESLUT

För att kunna strida lovligt måste facket få fredspliktsinvändningen undanröjd. Här måste vi skilja mellan privat och offentlig sektor. I den privata sektorn gör facket en stämningsansökan till Arbetsdomstolen och begär att domstolen tar ett så kallat interimistiskt beslut. Om domstolen hörsammar fackets begäran, tas ett snabbt beslut som provisoriskt fastslår att stridsåtgärderna är lovliga. Vill någon av parterna därefter att domstolen tar ett slutgiltigt beslut, kan ena parten yrka detta i domstol.

Om offentliga arbetsköpare gör fredspliktsinvändningar med hänvisning till lag om offentlig anställning (LOA), kan fackföreningar inte begära interimistiska beslut från Arbetsdomstolen, bara ett slutgiltigt beslut efter en längre tids väntan. 24 § LOA lyder: ”Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten har avgjorts slutligt.”

FULSPEL

Arbetsköpare kan givetvis spela fult och göra fredspliktsinvändningar utan att de uppfattar de varslade åtgärderna som olovliga, i syfte att sätta käppar i hjulet för facket. Men det finns gränser för hur fult arbetsköpare kan spela.

Om en fredspliktsinvändning görs i ”ond tro” kan facket strida lovligt utan att invändningen först måste undanröjas av domstol. Med ond tro menas att arbetsköparen insåg eller borde ha insett att den aktuella stridsåtgärden är lovlig. Kriteriet ond tro sätter alltså en gräns för fredspliktsinvändningarnas räckvidd. Kriteriet förekommer ofta i Arbetsdomstolens praxis (se till exempel domen AD 1986 nr 113).

INDRIVNINGSBLOCKAD MÖTER INVÄNDNING

I del 2 av denna artikelserie nämnde jag indrivningsblockader. Syftet med den typen av stridsåtgärd är att driva in löneskulder och annan ersättning för utfört arbete (41 § MBL). Fackföreningar har alltid rätt att genomföra den typen av blockad om det är ”en klar och förfallen fordran”. Med ”klar” menas att fordran inte är tvistig, alltså att det inte råder någon tvist om huruvida arbetsköparen är skyldig beloppet eller inte.

Lagtextens krav på att fordran är klar innebär inte att fordran automatiskt blir oklar om arbetsköparen bestrider den. På juristspråk säger vi att fordran fortfarande är klar om arbetsköparens invändning är ”uppenbart ogrundad” eller ”uppenbarligen saknar fog”. Om arbetsköparen gör en sådan invändning till en fredspliktsinvändning mot indrivningsblockad, kan facket strida lovligt utan att Arbetsdomstolen har undanröjt fredspliktsinvändningen. Det finns alltså en gräns för arbetsköpares fulspel och agerande i ond tro.

Var hittar jag AD-domar?
Gå till arbetsdomstolen.se, klicka på ”meddelade domar” och vidare till ”arkiverade domar”. Där kan du välja årtal och sedan ta dig vidare till numret på domen du söker.

INDRIVNINGSBLOCKAD UTAN VARSEL

Fackföreningar kan undvika fredspliktsinvändningar genom att överrumpla arbetsköparen med indrivningsblockad. Det finns ingen skyldighet att varsla före indrivningsblockad (45 § MBL). Om facket agerar utan varsel hinner arbetsköparen förmodligen inte göra en fredspliktsinvändning. Men detta utesluter såklart inte att arbetsköparen ändå, i ett senare skede, stämmer facket för olovlig stridsåtgärd.
Om facket blir stämt gäller det att försöka vinna i domstol eller förlikas med motparten. En risk med att gå hela vägen till slutligt avgörande är att Arbetsdomstolen kan leverera prejudikat som begränsar stridsrätten ytterligare. Ett alternativ för facket är därför att eftersträva förlikning med motparten utan domslut.

Det finns ingen skyldighet att varsla före indrivningsblockad

SKADESTÅND FÖR OLOVLIG STRIDSÅTGÄRD

Om en fackförening anordnar en olovlig stridsåtgärd kan arbetsköparen yrka både ekonomiskt och allmänt skadestånd (54–55 §§ MBL). Ekonomiskt skadestånd ska täcka bortfall av inkomster eller uppkomna utgifter. Allmänt skadestånd, däremot, är ett ideellt skadestånd. Det är en kompensation för kränkningen av arbetsköparens rättighet men främst en sanktion som ska avskräcka den fackliga sidan från att använda olovliga stridsåtgärder.

Arbetsdomstolen väger samman förmildrande och försvårande omständigheter när en fackförening åläggs allmänt skadestånd (60 §). I domen AD 2005 nr 29 tvingades Elektrikerförbundet och dess avdelning betala 25 000 kronor vardera. I domen AD 1984 nr 106 blev summan av allmänt och ekonomiskt skadestånd 15 000 kronor för Grafiska Fackförbundets avdelning.
Även om det allmänna skadeståndet blir lågt kan det ekonomiska bli högt. Kostnaden blir givetvis ännu högre när facket förlorar och måste betala motpartens rättegångskostnader. Om facket är bundet av kollektivavtal kan inte enskilda anställda åläggas skadestånd för att de har deltagit i olovlig stridsåtgärd (59 § MBL).

SKADESTÅND FÖR VILD STREJK

Det händer att arbetare genomför så kallad vild strejk. Det är en strejk utan fackets välsignelse, alltså en strejk som ingen fackförening har tagit beslut om enligt sina stadgar. Därför är vild strejk en olovlig stridsåtgärd (se del 2 av denna artikelserie för repetition). Vild strejk kan beskrivas som en utomfacklig strejk.

Individer som deltar i vild strejk kan åläggas allmänt skadestånd. Detsamma gäller andra stridsåtgärder som saknar fackets välsignelse, exempelvis en vild övertidsblockad (utomfacklig blockad). Enligt förarbetena till MBL ska skadeståndet ligga kring 3600 kronor per person (räknat i dagens penningvärde). I domen AD 2018 nr 14 ålades en rad arbetare skadestånd som varierade mellan 2500 och 3500 kronor.

Efter pendelstrejken år 2023 stämde arbetsköparsidan 105 lokförare och yrkade 6000 kronor i skadestånd per person. I slutändan krävdes bara 10 lokförare på skadestånd och i förlikning blev skadeståndet 2500 kronor per person. Alla kostnader (inklusive rättegångskostnader på 450 000 kr) täcktes genom en insamling arrangerad av Förbundet Arbetarsolidaritet.

SKADESTÅND FÖR BROTT MOT VARSELPLIKTEN

Nästan alla stridsåtgärder måste föregås av varsel till arbetsköparen och till det statliga Medlingsinstitutet. Vid brott mot varselplikten kan arbetsköparen yrka allmänt skadestånd.
I domen AD 2008 nr 45 ålades Göteborgs Handel- och servicesyndikat att betala 20 000 kronor i skadestånd och 88 754 kronor i motpartens rättegångskostnader. Skälet till att syndikatet ej varslade sina medlemmars arbetsköpare var att syndikatet trodde att SAC:s centrala varsel till arbetsköparorganisationer räckte. Domstolen fastslog emellertid att SAC:s centrala skrivelse inte räknas som varsel enligt MBL.

Ni måste vinna informationskriget
Att vinna en facklig strid är inte i första hand en juridisk utmaning, där parterna kastar paragrafer på varandra, utan en maktkamp på arbetsplatsen. Helt avgörande är att vinna informationskriget.

Chefer som vanligtvis är sansade kan hemfalla åt grova lögner under en facklig konflikt. I praktiken förekommer det att arbetsköpare påstår exempelvis att arbetare skär sönder däcken på chefernas bilar, trakasserar chefernas familjer utanför deras hem eller utanför barnens förskola. Vissa arbetsköpare använder lögn som ett genomtänkt vapen.

Ju grövre lögn desto högre trovärdighet tenderar lögnen att få. Folk i allmänhet kan helt enkelt inte tro att chefer ljuger så grovt (och om det inte är lögn så måste det ju vara sant). Därför bör arbetare som förbereder en facklig strid ha rutiner och kanaler för att snabbt nå ut med information till hela personalen. Kanske behövs det också kanaler till kunder och brukare, till allmänheten och massmedia.

Lögnen är arbetsköpares vapen för att bevara orättvisor. Sanningen är vårt vapen i kampen för rättvisa.

VARSELAVGIFT

Medlingsinstitutet kan även yrka att facket ska betala en varselavgift till staten. Avgiften är minst 30 000 och max 100 000 kronor. Avgiften kan dock bli så hög som 1 miljon kronor. Så är fallet om Medlingsinstitutet först har beslutat att varslade stridsåtgärder ska skjutas upp och facket trotsar beslutet. Se paragraferna 45, 54, 55 och 62a i MBL.

I del 2 av denna artikelserie nämnde jag att brott mot varselplikten inte medför att en stridsåtgärd blir olovlig. Omvänt gäller att en stridsåtgärd inte blir lovlig bara för att facket varslar. Det kan låta som juridiskt hårklyveri men får ekonomisk betydelse. Facket kan endast åläggas allmänt (men inte ekonomiskt) skadestånd för brott mot varselplikten. Anställda kan inte åläggas skadestånd för deltagande i en stridsåtgärd som är ovarslad men lovlig.

Stridsåtgärder måste bryta mot regler om fredsplikt för att räknas som olovliga. Då kan arbetsköparen yrka både ekonomiskt och allmänt skadestånd. Den viktigaste regeln om fredsplikt är 41 § MBL. Denna paragraf förbjuder parter i kollektivavtal att strida i frågor som regleras i avtalet.

SÄGA UPP ELLER AVSKEDA

Har arbetsköpare rätt att säga upp anställda på grund av deltagande i olovlig stridsåtgärd? Utgångspunkten är nej. Det är inte sakligt skäl för uppsägning, enligt 7 § lagen om anställningsskydd (LAS). Följaktligen är det inte heller laga grund för avsked (enligt 18 § LAS). I vissa kvalificerade fall finns dock grund för att säga upp eller avskeda. Det rör sig om långvariga stridsåtgärder där arbetarna ignorerar uppmaningar om att återgå till arbetet. Mer kött på benen får du i AD-domarna 1975 nr 31, 1987 nr 5 och 1999 nr 66.

Kanske måste ni flyga under radarn?
På dagens svenska arbetsmarknad finns det företag som bedriver permanent krig mot fackligt engagemang. Ett exempel är lagret som är kopplat till Zalando utanför Stockholm. Jobbar ni på ett sådant ställe bör ni organisera i det dolda först. Prata inte om fackliga frågor på jobbet. Låt inte cheferna få veta att ni startar en syndikalistisk sektion. Se till att träffas på fritiden och bygg sammanhållning i hemlighet.

Utveckla er förmåga att strejka eller vidta andra stridsåtgärder och er förmåga att uthärda lockout och stoppa strejkbryteri. När förmågan finns där kan ni gå ut med att ni har bildat en fackförening.

TVÅNGSUTKÖP

Kom ihåg att arbetsköpare kan säga upp anställda utan att ha lagen på sin sida. Även om facket stämmer arbetsköparen och får rätt i domstol, kan arbetsköparen alltid köpa sig fri från domen enligt 39 § LAS. Denna paragraf utgör grund för tvångsutköp, alltså utköp mot den anställdas vilja. Arbetsköpare kan givetvis också göra sig av med anställda genom att inte förlänga tidsbegränsade anställningar eller genom att sluta hyra in personal från ett bemanningsföretag.

MOTDRAG VID LOVLIGA STRIDSÅTGÄRDER

Nu kommer vi till arbetsköpares möjliga motdrag vid lovliga stridsåtgärder. Till att börja med vill jag påminna om att arbetsköpare kan göra exakt samma motdrag som vid olovliga stridsåtgärder. Arbetsköpare kan påstå att konflikten är olovlig, göra fredspliktsinvändningar, kräva skadestånd, säga upp anställda och så vidare.

Även om arbetsköparen spelar fult och inte har lagen på sin sida, kan sådana drag skapa förvirring, tvivel och merarbete bland arbetarna. Om det är en syndikalistisk sektion som driver konflikten, är det därför bra om LS kan sköta tvisteförhandlingarna under konflikten. Annars är risken att sektionens tid och resurser binds upp till just tvisteförhandlingar.

Paragraf 32 – En ständig vappenarsenal
Utöver lockoutvapnet har arbetsköpare en ständig vapenarsenal genom befogenheterna att leda och fördela arbetet, anställa och säga upp personal, även kallad paragraf 32. Det är inte en lagparagraf. Enligt Arbetsdomstolens prejudikat ingår paragrafen i alla kollektivavtal.

Arbetsköparens befogenheter kan användas som piska, exempelvis genom att strejkande arbetare hotas med omplacering. Befogenheten kan också användas som morot, exempelvis genom att strejkbrytare lovas befordran och högre lön.

Om arbetsköparen vidtar åtgärder till skada för arbetare i syfte att avskräcka dem från (eller bestraffa dem för) fackligt engagemang, kan facket yrka skadestånd för föreningsrättskränkning (enligt 7–9 §§ MBL). Det har dock visat sig vara svårt att vinna sådana tvister i domstol. Det bästa skyddet mot kränk- ningar är att arbetskamrater håller ihop och backar upp varandra.

Ytterligare ett vapen i arbetsköparnas händer är att kalla in fackliga ledare på individuella förhör och utskällningar. Ett råd i dessa fall är att en hel grupp arbetskamrater går in på chefens kontor. Om chefen vägrar släppa in alla, är rådet att den drabbade individen sjukanmäler sig och att facket ersätter inkomstförlusten på karensdagen. Det är befogat att sjukanmäla sig när chefer bedriver psykologisk misshandel som sänker den anställdas arbetsförmåga.

Om en anställd accepterar individuella samtal med cheferna är det alltid rekommenderat att spela in samtalet. Det är lagligt i Sverige om den anställda själv deltar i samtalet.

ALLTID LÖNEAVDRAG

Om arbetare lägger ned arbetet (helt eller delvis) håller arbetsköparen inne motsvarande lönebelopp. Det sker alltid, oavsett om stridsåtgärden är lovlig eller olovlig. Därför har varje LS en lokal stridsfond och SAC en gemensam stridsfond för att täcka inkomstförlusten. Om arbetsköparen håller inne för mycket lön, alltså lön även för utfört arbete, kan det räknas som olovlig stridsåtgärd (41a § MBL).

De lokala stridsfonderna brukar inte täcka inkomstförlusten till 100 procent utan är till för att arbetarna ska kunna uthärda och vinna konflikten. Om en konflikt pågår längre än en vecka, betalas även ersättning från SAC:s centrala stridsfond som komplement.

Stridsfonderna täcker inte inkomstförluster om medlemmar beslutar sig för stridsåtgärder som de vet är olovliga. Det hänger ihop med att alla fackföreningar är förbjudna att stödja olovliga stridsåtgärder (42 § MBL och 26 § LOA).

Stridsfonderna är inte heller avsedda att täcka rättegångskostnader om arbetsköparen stämmer medlemmar för olovlig stridsåtgärd eller säger upp dem. Medlemmar som blir stämda eller uppsagda kan istället ansöka om central rättshjälp från SAC. När SAC driver rättsprocess belastas alltså inte stridsfonderna.

KRÄVA NAMN PÅ FACKETS MEDLEMMAR

Det händer att arbetsköpare kräver att få veta vilka anställda som är medlemmar i en viss fackförening. När en fackförening lägger konfliktvarsel kan arbetsköparen påstå att varselplikten innefattar en plikt att lämna ut namnlistor. Men facket har bara en skyldighet att meddela stridsåtgärdens syfte och omfattning. Krav på namnlistor ska avvisas.

BLOCKAD- OCH STREJKBRYTARE

Arbetsmoment som är föremål för strejk eller satta i blockad kallas ”smittat arbete” enligt facklig jargong. Solidariteten och styrkan på arbetsplatsen förutsätter att ingen utför smittat arbete. Den som utför sådant arbete kallas strejkbrytare eller blockadbrytare, kort sagt: brytare.

Strejk- och blockadbryteri är tillåtet enligt svensk lag. Arbetare har alltså rätt att utföra smittat arbete och arbetsköpare har rätt att anlita arbetskraft just för att agera brytare. Den enda spärren mot bryteri är arbetarnas sammanhållning på jobbet och solidariteten från utomstående arbetare.

LOCKOUT

Enligt svensk grundlag har även arbetsköpare rätt att vidta stridsåtgärder. Den typiska stridsåtgärden för arbetsköpare är lockout, alltså att personalen (eller en del av personalen) utestängs från arbetsplatsen utan lön. Även arbetsköpare måste varsla sju arbetsdagar i förväg och ange både anledningen till och omfattningen av stridsåtgärden.

Den viktigaste begränsningen av lockouträtten är 41 § MBL, alltså förbudet mot strid i frågor som regleras i kollektivavtal. Arbetsköpare är givetvis också förbjudna att använda lockout i syfte att pressa arbetare att gå ur facket eller säga upp sig.

Rasmus Hästbacka
SAC:s fackliga samordnare
Illustrationer av Fanny Hökby

Läs också:
Del 1 av 3: Floran av påtryckningar
Del 2 av 3: Vad lagen tillåter
Hur stoppar vi blockad- och strejkbrytare?