Del 2 av 3: Vad lagen tillåter
Artikelseriens första del tog upp olika typer av påtryckningar som arbetare kan rikta mot arbetsköpare. Påtryckningarna sorterades i fyra typer: moraliskt, psykologiskt, ekonomiskt och juridiskt tryck. I den här artikeln relateras de till begreppet stridsåtgärd och den svenska regleringen av stridsåtgärder.
Rätten att vidta stridsåtgärder är grundlagsfäst i den svenska regeringsformen (kapitel 2, paragraf 14). I medbestämmandelagen (MBL) ges exempel på stridsåtgärder: ”arbetsinställelse (lockout eller strejk), blockad, bojkott eller annan därmed jämförlig stridsåtgärd” (se paragraf 41). Lockout är att utestänga anställda från jobbet utan lön. Listan i MBL är inte fullständig.
Motsatsen till stridsrätt är fredsplikt, alltså förbud mot stridsåtgärder. Stridsåtgärder som krockar med förbud klassificeras som olovliga och är sanktionerade med skadestånd. Både enskilda arbetare och fackföreningar kan tvingas betala skadestånd om arbetsköparen stämmer dem i domstol.
Varsel om stridsåtgärder ska skickas skriftligen till både motparten och det statliga Medlingsinstitutet minst sju arbetsdagar i förväg.
I MBL finns också en varselplikt (45 §). Varsel om stridsåtgärder ska skickas skriftligen till både motparten och det statliga Medlingsinstitutet minst sju arbetsdagar i förväg. Brott mot varselplikten innebär inte att stridsåtgärden blir olovlig, men brottet är sanktionerat med skadestånd till motparten och varselavgift till staten.
EN KOLLEKTIV RÄTTIGHET
För arbetarsidan är stridsrätten en kollektiv rättighet. Det innebär att fackföreningar men inte enskilda arbetare har rätt att anordna stridsåtgärder. För arbetsköparsidan är stridsrätten både individuell och kollektiv. Enskilda arbetsköpare har rätt att vidta lockout utan att någon arbetsköparförening är inblandad.
För att fackliga stridsåtgärder ska vara lovliga måste beslut om stridsåtgärd tas ”i behörig ordning”, alltså enligt fackföreningens stadgar. Det framgår av MBL paragraf 41 och 41d samt lag om offentlig anställning (LOA), paragraf 25.
Inom SAC är stadgarna skrivna så att vi har lokal stridsrätt. Lokal stridsrätt innebär att våra sektioner, syndikat och lokala samorganisationer (LS) har rätt att besluta om stridsåtgärder. Det kan jämföras med fackförbunden inom LO, TCO och Saco. Där ligger beslut om strid hos den nationella förbundsstyrelsen. I en syndikalistisk sektion tas majoritetsbeslut på medlemsmöte eller i omröstning via röstsedlar.
FÖRBUD
Det finns ingen definition av begreppet stridsåtgärd i lagtexten, men i Arbetsdomstolens praxis nämns tre kriterier: det är en åtgärd som är kollektiv och har ett fackligt syfte (se t.ex. domen år 2018 nr 14). Begreppet stridsåtgärd omfattar alla eller nästan alla varianter av ekonomiskt tryck som jag berörde i föregående artikel. Det är allt från maskning och kollektiva hot om att säga upp sig till blockad och strejk.
Begreppet stridsåtgärd är alltså väldigt brett. Å ena sidan innebär detta att rätten att vidta stridsåtgärder omfattar väldigt många olika påtryckningar. Å andra sidan innebär det att förbuden mot stridsåtgärder likaså är väldigt omfattande. De viktigaste förbuden mot stridsåtgärder finns i MBL men också i LOA. Den enskilt viktigaste regeln är att fredsplikt råder i de frågor som regleras i ett kollektivavtal (41 § MBL). Svenska kollektivavtal brukar innehålla ytterligare begränsningar av stridsrätten.
ANTISTREJKLAGEN
År 2019 skärptes begränsningarna av stridsrätten i MBL. Det var förvisso en väldigt arbetarfientlig lagändring, men jag har mött en överdriven pessimism bland fackligt aktiva arbetare. Ett vanligt missförstånd är att det numera är ”nästan omöjligt att strejka” och därför kan vi bara förhandla och gå till domstol. Det stämmer inte. Figuren ringar in vilka påtryckningar som är förbjudna och belyser vad som är tillåtet. Som du ser är det inte alla påtryckningar som krockar med förbud mot stridsåtgärder. Jag ska kommentera figuren steg för steg.
MJUKA PÅTRYCKNINGAR
Först måste vi skilja mellan stridsåtgärder och andra påtryckningar. Påtryckningar som inte räknas som stridsåtgärder, omfattas inte av förbud mot stridsåtgärder i MBL, LOA eller kollektivavtal (KA). Kategorin andra påtryckningar kan i sin tur delas in i mjuka påtryckningar från arbetare och externa aktioner från utomstående aktörer. Till mjuka påtryckningar hör det som jag i föregående artikel kallade moraliskt tryck och psykologiskt tryck. Det är allt från att personalen talar samstämmigt mot ledningen på APT, till att göra namninsamlingar och ordna julbord utan cheferna.
Mjuka påtryckningar är allt från att personalen talar samstämmigt mot ledningen på APT, till att göra namninsamlingar och ordna julbord utan cheferna.
I Arbetsdomstolens praxis nämns alltså tre kriterier för stridsåtgärder, men dessa kriterier utgör ingen skarp gräns mellan arbetares stridsåtgärder och arbetares mjuka påtryckningar. Jag vågar dock påstå att moraliskt och psykologiskt tryck nästan alltid faller utanför begreppet stridsåtgärd. Jag vill också hävda att arbetares ekonomiska tryck nästan alltid räknas som stridsåtgärder och därför påverkas av förbud mot stridsåtgärder.
OFFENTLIG KRITIK AV ARBETSKÖPARE
Det moraliska och psykologiska trycket utövas ofta genom talade eller skrivna yttranden. Offentligt anställda har yttrandefrihet enligt grundlagen (både regeringsformen och yttrandefrihetsgrundlagen). Privatanställda har en svagare variant av yttrandefrihet som kallas kritikrätt. Är det då fritt fram att kritisera arbetsköparen?
Som tumregel kan sägas att kritik inom arbetsplatsen är oproblematiskt, medan offentlig kritik av arbetsköparen kan stöta på patrull – åtminstone i den privata sektorn. Ett exempel på det senare är att Arbetsdomstolen har behandlat en uppmaning till konsumentbojkott som stridsåtgärd. Uppmaningen gjordes av LO-facket Handels i form av flygbladsutdelning (se domen år 1982 nr 31).
Privatanställdas offentliga kritik av arbetsköparen kan dessutom krocka med den lojalitetsplikt som ingår i alla anställningsavtal. Brott mot lojalitetsplikten kan vara sakligt skäl för uppsägning. Det är Arbetsdomstolen som har tolkat in både kritikrätt och lojalitetsplikt i alla anställningsavtal (se t.ex. domen år 1994 nr 79).
För att undvika att arbetares offentliga kritik räknas som olovlig stridsåtgärd eller lojalitetsbrott, kan deras fackförening framföra kritiken som en stridsåtgärd. Facket tar då beslut enligt sina stadgar och varslar om att exponera arbetsköparen offentligt. Privatanställda kan givetvis också låta fackliga kamrater, som inte är anställda hos arbetsköparen, framföra kritik offentligt.
EXTERNA AKTIONER
Jag har nämnt att arbetares mjuka påtryckningar faller utanför begreppet stridsåtgärd. Detsamma gäller externa aktioner från utomstående aktörer. Med utomstående aktörer menas aktörer som inte är arbetstagare i förhållande till arbetsköparen ifråga. Det kan vara exempelvis konsumenter som pressar en arbetsköpare i handelsbranschen till stöd för personalen, patienter som pressar en arbetsköpare inom vården eller föräldrar till skolbarn som pressar en kommunal arbetsköpare.
Externa aktioner kan också kallas proxyaktioner. Det är allt från torgmanifestationer och bojkotter till medborgarpicknick inne i kommunfullmäktige. Externa aktioner kan också ringa in specifika beslutsfattare, exempelvis i form av ett färgstarkt besök på företagsledningens golfbana.
Proxyaktioner är allt från torgmanifestationer och bojkotter till medborgarpicknick inne
i kommunfullmäktige.
För att en åtgärd ska räknas som stridsåtgärd måste den anordnas av arbetstagare eller fackföreningar (eller av arbetsköpare). Just därför räknas externa aktioner inte som stridsåtgärder. Alltså omfattas externa aktioner inte heller av regler om fredsplikt i MBL, LOA eller kollektivavtal. Obs! om en fackförening är inblandad i externa aktioner, kan det räknas som stridsåtgärd. Jag har nämnt exemplet där Arbetsdomstolen fastslog att LO-facket Handels uppmaning till bojkott var en stridsåtgärd.
Externa aktioner bör alltså vara renodlat externa för att falla utanför begreppet stridsåtgärd.
ÖPPNA OCH DOLDA STRIDSÅTGÄRDER
Stridsåtgärder är antingen lovliga eller olovliga. Olovliga stridsåtgärder är helt enkelt åtgärder som kolliderar med regler om fredsplikt. Som representant för SAC uppmanar jag inte till olovliga stridsåtgärder. Jag nämner bara att fenomenet förekommer.
Olovliga stridsåtgärder kan delas upp i öppna och dolda åtgärder (se figuren). Med dolda åtgärder menas aktioner där det är svårt eller omöjligt för arbetsköparen att peka ut ansvariga arbetare. Ett exempel kan vara att anställda annonserar i en tidning med rubriken ”Arbetare söker ny arbetsgivare” och undertecknar som arbetare på företaget ifråga men inte anger sina namn.
Ett annat exempel kan vara att personalen på informell väg kommer överens om metoden att jobba efter regelboken. Om ingen fackförening eller enskild arbetare öppet har ivrat för aktionen kan det vara svårt för arbetsköparen att klämma till någon ansvarig. Det är inte en juridisk indelning att tala om öppna och dolda stridsåtgärder. Det är istället en praktisk indelning. Dolda åtgärder kan också kallas anonyma åtgärder.
LOVLIGA STRIDSÅTGÄRDER
Lovliga stridsåtgärder är åtgärder som inte krockar med fredsplikt. Jag har nämnt tre grundförutsättningar för att arbetares stridsåtgärder inte ska kollidera med lagen. Stridsåtgärder måste anordnas av en fackförening efter beslut i behörig ordning och facket ska varsla i förväg. Ett undantag från varselplikten gäller vid indrivningsblockader. Det är stridsåtgärder i syfte att driva in löneskulder eller annan ersättning för utfört arbete.
Fram till år 2019 fanns det två enkla huvudregler för stridsåtgärder i 41 § MBL. Fackföreningar och arbetsköpare som var bundna av kollektivavtal omfattades av fredsplikt. I avtalslösa förhållanden rådde däremot fri stridsrätt (väldigt få begränsningar). År 2019 utökades fredsplikten i MBL drastiskt. För att få klarhet i juridiken är det nyttigt att skilja mellan tre olika typsituationer. Jag utgår här från att en syndikalistisk sektion vill veta om den har rätt att vidta stridsåtgärder.
TRE TYPSITUATIONER
I den första typsituationen är sektionen part i kollektivavtal. Det medför den mest omfattande fredsplikten, enligt regeln i 41 § MBL.
I den andra typsituationen är arbetsköparen inte bunden av något kollektivavtal alls. Då är ändå strid i rättstvist förbjudet, enligt den nya regeln i 41 e § MBL. Det innebär att sektionen inte får strida i syfte att tvinga arbetsköparen att följa sektionens uppfattning om hur en regel ska tolkas och tillämpas. Det är till exempel förbjudet att ta strid för kravet att arbetsköparen ska respektera anställningsskyddet i LAS.
I den tredje typsituationen har sektionen inget kollektivavtal, men arbetsköparen har avtal med andra fackföreningar. Då måste sektionens syfte med stridsåtgärder vara att ingå kollektivavtal, enligt den nya regeln i 41 d § MBL. Sektionen måste också först begära förhandling och lägga fram ett förslag till kollektivavtal. Annars blir striden olovlig.
Förbudet mot strid i rättstvist gäller i alla tre typsituationer.
Medlemmar i en LS av SAC som vill veta mer om kollektivavtal och olika alternativ till kollektivavtal, kan läsa SAC:s strategiutredning efter inloggning på sac.se/strategiutredningen.
INDRIVNINGSBLOCKAD OCH SYMPATIÅTGÄRD
I alla tre typsituationer finns det undantag från fredsplikten. De två viktigaste undantagen rör indrivningsblockad och sympatiåtgärder (41 § MBL). En fackförening har alltid rätt att vidta stridsåtgärder i syfte att driva in löneskulder om det är ”en klar och förfallen fordran”. Om arbetsköparen invänder mot lönekravet och har grund för sin sak, så är skulden inte klar och då är blockaden inte heller lovlig. Det kan bli stora ekonomiska skadestånd om arbetsköparen lyckas bevisa att en olovlig blockad har orsakat stor ekonomisk skada. Men om arbetsköparens invändning mot lönekravet är uppenbart ogrundad, kan facket ordna blockad utan plikt att betala skadestånd.
I den privata sektorn har fackföreningar alltid rätt att vidta sympatiåtgärder till stöd för en lovlig konflikt. I den offentliga sektorn finns begränsningar för dem som jobbar medmyndighetsutövning. Dessa får endast delta i stridsåtgärder som rör förhållandet mellan offentliga arbetsköpare och deras anställda (23 § LOA). Alltså är de förbjudna att vidta sympatiåtgärder till stöd för konflikter i privat sektor.
POLITISKA STRIDSÅTGÄRDER
Jag har nämnt tre kriterier för stridsåtgärder: det är kollektiva åtgärder med ett fackligt syfte. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att även politiska stridsåtgärder är tillåtna i viss utsträckning. Fackliga stridsåtgärder har till syfte att påverka villkoren på arbetsplatsen eller i övrigt påverka förhållandet mellan anställda och arbetsköpare. Politiska stridsåtgärder, däremot, vidtas för att påverka inhemska politiska förhållanden eller vidtas mot bakgrund av internationella förhållanden.
För offentligt anställda gäller särskilda begränsningar i 23 § LOA. Alla offentligt anställda är förbjudna att delta i stridsåtgärder i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden. Det innebär att strid mot bakgrund av internationella förhållanden är tillåtna, dock ej för dem som jobbar med myndighetsutövning. För den senare gruppen råder ett heltäckande förbud mot politiska stridsåtgärder.
Får både privatanställda och offentligt anställda gäller vissa begränsningar enligt Arbetsdomstolens praxis. Politiska stridsåtgärder måste vara kortvariga, i vart fall om facket som vidtar åtgärden är bundet av kollektivavtal. Domstolen har accepterat strejk några timmar men skulle knappast acceptera flera dagar (se t.ex. domen år 1984 nr 91).
STRATEGIUTREDNINGEN
Nu har jag berört tre olika typsituationer. I samtliga situationer har anställda rätt att delta i indrivningsblockader, sympatiåtgärder och politiska stridsåtgärder, med de begränsningar som följer av Arbetsdomstolens praxis och LOA. Ett sista undantag från fredsplikten (i typsituation nummer ett) är den så kallade kvarlevande stridsrätten. Vad det innebär kan LS-medlemmar läsa om i SAC:s strategiutredning (sac.se/strategiutredningen).
I den tredje och sista delen i denna serie tar jag upp några motdrag som arbetsköpare kan göra. I samband med det berör jag skadestånd vid olovliga stridsåtgärder.
Rasmus Hästbacka
Facklig samordnare
Läs också del 1: Pressa chefen – ja, men hur då?
Mer om arbetsrätt!