Emil håller hoppet vid liv
Emil Boss har gjort sig känd i fackliga kretsar då han uttalat sig i tv och tidningar om migrantarbetares otrygga situation. Men Emil har också släppt flera diktsamlingar. Syndikalisten pratade med Emil om författarskap och hur den fackliga kampen startade.
Hur är läget nu i Stockholms lokala samorganisation (LS)?
– Jag funderade på det, säger Emil. Och så kom jag på att det snart är medlemsmöte, årsmöte, landsmöte i Motala och så medlemsmöte igen. Vi har ärendestopp i början av juni och det blir alla lugnare av.
Stoppet innebär att de inte tar emot nya ärenden utan endast betar av de som redan finns.
– Så länge man inte har dåligt samvete så går det mycket bättre, tillägger Emil.
Berätta om din diktbok Kompression!
– I arbetet för syndikalisterna i Stockholm har jag träffat oerhört många arbetare som farit väldigt illa, mellan 2000-3000 personer. När det pågått några år kände jag ett behov av att sprida det till fler, det jag har fått höra inom de här fyra väggarna. Mitt främsta medel är poesi och då blev det en diktsamling.
fackligt aktiv i
Stockholms LS av SAC Syndikalisterna
Emil beskriver det som en utmaning att försöka förmedla så många röster som möjligt.
– Jag försökte skriva komprimerat, med ett litet antal citat av 40 arbetare. De är ihopbundna av kortfattade diktrader där jag försökt att säga något om den ekonomiska rörelsen i tiden som skapar det här eländet. De paternalistiska strukturerna har återkommit på bred front på bara några decennier.
Vad har du för roll i Stockholms LS?
– Jag är förhandlare i byggsyndikatet, och avlastar förhandlingssekreteraren lite. Arvode har jag på 75 procent, men arbetar lite mer än heltid.
Emil är arvoderad för förhandlingar men inte för andra möten. Ersättningen för arvoderade uppdrag i Stocholms LS är samma som för SAC:s funktionärer, som beslutats av kongressen.
Det året, 2020, var jag ledig två dagar. Jag började städa matbutiken klockan sju, hade ledigt tre timmar på eftermiddagen och sen slutade jag klockan nio. Varje dag. I slutet blev jag nästan galen. Jag grät i sängen. Svenskarna såg mig i butiken varje dag, på morgonen och på kvällen, vardag och helg, men ingen sa något. / Utdrag från Kompression av Emil Boss (Bokförlaget Lejd 2023)
Hur mycket jobbar du som författare?
– Jag har jobbat som författare det senaste halvåret genom att åka runt mycket och läst dikter. Jag har skrivit en del också. Tidigare jobbade jag mer konceptuellt men är lite trött på det och vill skriva mer nyttobetonad dikt för att den ska vara mer användbar. Jag vill skriva snabbt, utan censur.
Även i tidigare verk av dig har ditt andra yrke fått ta plats. Ser det ut så i all din poesi, att den är kopplad till arbete?
– Det är för att jag inte har någon fantasi. Det får handla om det jag har framför näsan och upprör mig. Jag skriver bara om saker som jag är innesluten i, jag är inte journalist. Emils diktsamling Acceleration (2017) knyter an till hans arbete på Systembolaget.
– Jag har slutat helt där men undersökt möjligheten att komma tillbaka, men jag är svartlistad. Vi strejkade för det var svårt att leva på lönerna.
Emil slutade arbeta för Systembolaget 2017. Han berättar att det inte var bättre att jobba där för två år sedan enligt en kamrat i Stockholms LS.
Det började klia i ögonen och på huden efter några veckor. Jag bad om att få en mask och jag fick en andningsmask men utan rätt filter. Vi besprutade gurkorna med olika kemikalier. Nu säger facket att vi skulle ha fått heltäckande kroppsdräkter. De säger att man får cancer. Vi var tio ungdomar från Ukraina som jobbade tolv timmar om dagen utan lediga dagar. Vi fick sextio kronor i timmen. Det var ekologiska gurkor åt ICA. / Utdrag från Kompression av Emil Boss (Bokförlaget Lejd 2023)
Hur och när började ditt fackliga engagemang?
– Jag började på Systembolaget 2002. En trevlig kollega, Jalle, berättade om SAC, tyckte att jag skulle gå med. Jag gick med 2005. Villkoren på Systembolaget är väldigt dåliga. Vi bildade en driftsektion som vi hade i 10 år. Vi var framför allt tre personer som var intresserade av de fackliga frågorna och new management-modellen som företaget använde.
Emil och hans fackkamrater gjorde vad de kunde för att kämpa emot. Han berättar att det ofta gick osannolikt bra. De fick ha kvar två ordningsvakter som skyddade personalen, samt mer bemanning och lyckades få bolaget att sköta städningen i egen regi istället för att anlita skurkfirmor. De kunde också påverka hållbarhetsarbetet vid inköp av varor. – Det coola är att vi var så få, 3-20 personer genom åren. Främst 3-5 aktiva. Vi genomförde två strejker. Vi stod utanför butiken och pratade med stammisar. Det roligaste minnet är att det var så många vid Systembolagets butik vid Gullmarsplan som tackade för att vi strejkade utan att veta varför vi strejkade, det kanske inte hade varit samma mottagande på Östermalm.
För att det gick framåt för arbetarna på Systembolaget så ville även arbetsköparen gå långt för att bli av med de fackligt aktiva. En managment-konsult anlitades på heltid för uppdraget.
– Det blev som en dålig deckare. När ledningen skulle ta ett ”helhetsgrepp om arbetsmiljön” glömde de anteckningar och faktura i ett fikarum där jag städade. Vi gick ut med
det i media. Det stod bland annat saker som ”göra oss av med syndikalister”. Vi ska inte underskatta hur mycket vi kan förändra men inte heller hur ovilliga att förändra ett företags ledning kan vara.
Jag bad om att inte få städa den villan. Jag visste att det bodde en minister där, men jag visste inte att det var statsministern. När poliserna kom med dragna vapen blev jag jätterädd. Den sista lönen fick jag aldrig eftersom de tog mig. Nu säger chefen till tidningarna att jag aldrig har jobbat för honom. / Utdrag från Kompression av Emil Boss (Bokförlaget Lejd 2023)
Om du tänker på arbetsmarknaden som den ser ut idag i Sverige, finns det hopp om att migrantarbetare, och andra utsatta grupper, ska få känna sig trygga på jobbet?
– Det finns definitivt hopp om förbättringar. Slutsatsen är att våra fackliga verktyg rår på eländet. Vi växer bland ukrainare och lokalt i Stockholm finns det hopp om att påverka flera branscher.
Bland skurkaktiga arbetsköpare i Stockholm sprids ordet, att om någon luras på lön kan syndikalisterna komma efter dem.
– Vi måste växa mer för att det ska bli den historiska förändringen som vi sett tidigare i Sverige. Paternalism är tillbaka, en gast från för förr i tiden. Ojämlikheten är för stor mellan arbetare och den som bestämmer. Utsattheten blir mindre om många tillsammans förändrar normerna. Då kommer lagarna börja fungera igen.
Text & foto:
Solveig Betnér
SAC:s informationsorganisatör
Läs också: Vill du se en byggbransch med värdiga villkor?
Mer kultur!
