Den allmänna bilden av svensk arbetsmarknad stämmer inte längre överens med verkligheten. Det vi ser i den fackliga vardagen är en förslumning av arbetslivet, som inte längre befinner sig i periferin. På tusentals arbetsplatser där människor utnyttjas hänsynslöst finns det kollektivavtal.
Samtidigt som kriminaliteten växlar upp i många branscher, växlar staten ned på arbetsmiljöarbetet. Men så brukar utvecklingen inte framställas. Borgerliga ideologer talar om en ny, flexibel arbetsmarknad framdriven av den digitala tekniken.
Villkoren i e-handeln och gigekonomin idealiseras som moderniteter. Smarta appar och fiffiga affärsmodeller hamnar i förgrunden, och ”de enkla jobben” hyllas som en väg till framtida karriärer.
Verkligheten är att hundratusentals arbetare i Sverige har en prekär status. Ytterligare hundratusentals har så osäkra anställningar att de inte rings in igen om de klagar eller går med i en fackförening. I vårt fackliga arbete stöter vi ständigt på utsatta migranter som får påhugg hos företag som konsekvent bryter mot lagar och regler.
De allra flesta av dessa företag har kollektivavtal.
Den höga kollektivavtalstäckningen i Sverige är emellertid ingen garanti för lagenliga arbetsvillkor. För en stor del av arbetarna i företag inom distribution, lokalvård, byggbransch, vård och restaurang är anständighetens gräns redan passerad.
Den omtalade svenska modellens slagord om samverkan, parter och medbestämmande har inget fäste i den verklighet de lever i. Under hot om lagstiftning tvingar regeringen och riksdagen igenom en kraftig inskränkning av strejkrätten år 2019, och öppnar även upp för avtalsshopping. Ändå vill regering och riksdag försämra deras villkor med förslaget om förändringar i LAS.
Det vi ser i den fackliga vardagen är att äldre tiders paternalistiska maktrelationer har återupprättats. I skuggan av kollektivavtals- systemet växer en vad vi kallar nysvensk modell fram.
Småföretagare med en informell personlig relation till de anställda skaffar sig en extrem makt över de anställdas tillvaro. Migrantarbetare som misshagar chefen riskerar att tillsammans med sina familjer kastas ur landet.
Historien visar att paternalism inte kan regleras med lagar och avtal. Certifieringar, kollektivavtal, hot om domstol och så vidare spelar ofta ingen roll, ägarna kan göra som de vill. De litar på att ingen vågar protestera.
Det enda som biter på paternalismen är facklig organisering och kamp mot rådande normer. Förr på storgodset. I vår tid på städföretaget och håltagningsfirman.
Traditionella fackliga verktyg rår inte på förslumningen av arbetsmarknaden. Kollektivavtalen nonchaleras och det blir tyst om avtalsbrotten på grund av migrantarbetarnas otrygga situation. Resultatet blir cynisk exploatering, lönedumpning och osund konkurrens.
Det är en förslumning. Ett socialt bakslag. Som göder en nysvensk modell där fackliga rättigheter de flesta av oss tar för givna upphör att existera.
Behovet av en nyfacklig organisering som faktiskt rår på paternalismen har blivit till en ödesfråga för arbetarrörelsen. Den fackliga kampen på Zalandos lager i Kungsängen, som drivs av logistikföretaget Ingram Micro, visar både behovet och en framkomlig väg.
Låt oss tillsammans organisera mot förslumningen!
Stockholm-Gotlands distrikt & Stockholms LS
Mer om förslumningen på arbetsmarknaden:
”DET ÄR EN FET JÄVLA SKAM ATT ARBETARE I SVERIGE HAR DET SÅ HÄR”
Sergeij med arbetskamrater vann mot Amazon
Anställda: Måste betala för att jobba på Indian Garden