En fantastisk talare med starkt internationellt engagemang. Så beskrivs SAC:s tidigare internationella sekreterare Lars Torbiörnsson (1938–2023) av Leif Hallstan, tidigare huvudredaktör för vår tidning Arbetaren.
Lars Torbiörnsson, sittandes i mitten till höger, på möte hos en av CNT:s lokalfederationer i Katalonien 1979.
Foto: Leif Hallstan
Lars Torbiörnsson har avlidit i en ålder av 84 år. Lars var SAC:s internationella sekreterare under en stor del av 70-talet. Han sörjs närmast av hustrun Mio Nilsson och barnen Joar och Sari från ett tidigare äktenskap.
Lars kom tidigt in i den syndikalistiska rörelsen. I början av 60-talet gick han med i Syndikalistiska grupprörelsen som fungerade som ett ungdomsförbund. Det internationella engagemanget var starkt. Lars deltog bland annat i opinionsarbetet mot USA:s krig i Vietnam.
Lars kom att ansvara för SAC:s internationella kontakter från 1972 till 1979. Det här var åren då diktaturerna i Sydeuropa avvecklades. Lars hyste en särskild kärlek till Spanien där den långlivade diktatorn Franco till sist avled i november 1975.
Hos Lars, liksom hos många av oss andra som var aktiva i SAC vid den tiden, väcktes hoppet om en återfödelse av den en gång så mäktiga syndikalistiska fackföreningsrörelsen CNT i Spanien, att SAC internationellt skulle få någon ”att hålla i handen”.
Lars hade redan gjort flera resor i Spanien och knutit kontakter med aktiva syndikalister som verkade underjordiskt. Flera av dem blev Lars nära vänner livet ut.
1977 legaliserades CNT och de öppna kontakterna mellan SAC och CNT intensifierades. För Lars var det viktigt att kontakterna med de spanska kamraterna blev en angelägenhet för hela SAC och inte bara för några få. Lars var en fantastisk talare och han lyckades genom sin starka närvaro väcka intresse för SAC:s Spanienarbete.
Ett sätt att sprida kunskap och kontakter och skapa en grund för ett brett internationellt arbete inom SAC var att ordna kursresor. Portugal hade också en syndikalistisk tradition och där hade diktaturen fallit året innan Francos död. Lars ledde en gruppresa med svenska syndikalister till Portugal för att studera den arbetarstyrda självförvaltningen som hade uppstått där.
Det hela upprepades sedan i Spanien, fast i större skala. Fyra grupper svenska syndika- lister från olika lokala samorganisationer och federationer besökte Barcelona med omnejd vid olika tidpunkter. Lars organiserade och tolkade vid besöken på syndikat och LS med mera, med visst bistånd från undertecknad.
De spanska kamraterna uppskattade uppvaktningen från Sverige. Det fackliga reorganiseringsarbetet i Spanien skulle inte bli lätt. Motståndet fanns hos staten, arbetsgivarna och de andra fackföreningarna och det drogs i trådar lite här och där för att få CNT:s snabba utveckling att kapsejsa.
I sina samtal med CNT-medlemmar på olika nivåer framhöll Lars ofta att SAC hade erfarenheter att dela med sig av, som en revolutionär fackförening i minoritetsställning i ett reformistiskt demokratiskt samhälle. Kampen för ett bättre samhälle var ett maratonlopp och nyckeln var organisering.
Lars tvingades dock bevittna hur motsättningarna om vilken väg CNT skulle ta växte inom organisationen. Till sist splittrades CNT på den stormiga kongress som hölls 1979 i Madrid och som var tänkt att bekräfta CNT:s återkomst.
Lars visade än en gång vilken lysande talare han var när han som SAC-delegat sista dagen lyckades få ordet och höll ett kritiskt tal som fick kongressdelegaterna att tystna.
SAC:s Spanienarbete förändrades sedan men då hade Lars lämnat sekreterarposten.
Lars hade många vänner. Saknaden bland oss är stor. Jag känner mig privilegierad att ha fått känna och arbeta med Lars. Det var lärorikt och spännande. Lars var en rolig och generös vän som inspirerade till samtal och kreativa tankar.
Leif Hallstan
Leif Hallstan var SAC:s internationella sekreterare 1979–83 och Arbetarens huvudredaktör 1983–90.
Denna text är tidigare publicerad i Arbetaren. Nummer 7/2023, den 25 januari