En utmärkt roman om den svarta arbetsmarknaden i Sverige

Ruslan är dryga tjugo år och färdas i en vecka i omvägar runt covid-19-stängda länder för att ta sig från Ukraina till Sverige. Den höga arbetslösheten i hemlandet har drivit Ruslan, och några andra ukrainare, till att ta den dyra och prövande resan i minibussen. När han äntligen fått veckla ut kroppen efter dagar i sittande ställning står han inför en ny prövning: att hitta jobb.

Namnet på Pelle Sunvissons roman kommer från hemsidan Svenska palmen på vilken Ruslan kollar jobbannonser utlagda av ”arbetsförmedlare”, det vill säga den svarta arbetsmarknadens mellanhänder, som gärna tar så stor del de kan av den lönekaka de ska fördela till dem som utför arbetena. Ruslan är en sympatisk karaktär, som det är lätt att känna med när han berövas såväl lön och raster, som trygghet och värdighet.

Sunvisson har, som förarbete till sin roman, arbetat som papperslös i Stockholm under ett halvår. Resultatet är en roman som är bättre än hans Svarta bär, som kom förra året. De arbeten han skildrar (städning, byggjobb, trädgårdsskötsel, snöskottning, och så vidare) har han själv utfört, vilket resulterat i detaljerade arbetsbeskrivningar som fängslar.

Det som gör att jag verkligen sugs in i berättelsen – Svenska palmen är en bladvändare – är känslorna som förmedlas. Känslan av meningslöshet när arbetet som utförts inte gjort någon skillnad; tröttheten efter långa arbetsdagar; skammen för att inte klara av vissa arbetsuppgifter och stoltheten för att lyckas med andra; svindeln som snöskottare på tak i centrala Stockholm. Svenska palmen är en utmärkt roman om den svarta arbetsmarknaden i Sverige, där migrantarbetare utnyttjas hänsynslöst.

Catharina Bergman