SAC:s fackförening i Hudiksvall
I det lilla samhället Brändbo i Hudiksvalls kommun träffar jag Monica Norberg och Ruth Persson. I Monicas kök försöker de komma fram till när de gick med i den lokala fackföreningen av SAC.
– När det var skogsarbetarstrejken, då var väl vi med i LS? frågar Monica, och Ruth ger ett jakande svar. Det var på 70-talet, 76 tror jag.
– Vi var ju med men vi fick inget från någon strejkkassa. Men det blev bättre på arbetet, mer rättvist, berättar Monica.
De var unga på den tiden. Ruth och Monica var skogsarbetare.
– Vi slutade jobba på 90-talet, och jag gick ur LS efter det, säger Ruth. Det fanns inga andra jobb just då.
– På senare år har det varit entreprenörer som sätter plantor, säger Monica.
Nu består Hudiksvalls LS främst av pensi- onärer, bara några få arbetar. Tidigare har fackföreningen haft ett trettiotal arbetande medlemmar.
– Allihopa som bodde här var med, enligt Monica.
– Ja och det är sedan långt tillbaka. Pappa var med, säger Ruth. Monica fyller i:
– Det är många gamla som har varit med; mamma och pappa.
För många i trakten blev det naturligt att vara med i Hudiksvalls LS när de skulle välja fackförening när de tidigare generationerna varit med. Ruth och Monica hade vänner som var medlemmar också.
Var det mycket aktivitet i LS när ni var yngre?
– Ja det var möten och fester, men nu är det knappt ett årsmöte. Jag vet inte när vi hade ett årsmöte senast.
Monica har kontakt med två medlemmar i Hudiksvalls LS. Tidigare har de planerat års- möten och kallat medlemmar.
– Men det kom ju inget folk. Det var bara st relsen.
Monica fortsätter:
– Jag tycker att LS var bra.
–När jag var med i Skogs såg de ned påoss tyckte jag, tillägger Ruth.
– Då jag började jobba på Naggen fanns det bara de som var medlemmar i Skogsarbetareförbundet och så jag i LS. säger Monica. Mitt fack kom dit och hälsade på. “Bra gjort av er, vårt fack ser vi aldrig“, sa de andra.
FICK BEHÅLLA JOBBET
Monica jobbade även på plantskola en peri- od. Hon berättar om ett tillfälle där hennes fackförening fick rätt gentemot arbetsköparen:
– Det var jobb i 75 dagar och sen stämplade de flesta. Men jag hade annat jobb på vintrarna så jag klarade mig. Men sen blev det uppsägningar och vi skulle inte få så många dagar. Jag var sist in så jag skulle väl först ut. Men då sa jag att jag tror nog att mina år i skogen ska räknas.
Monica fick stöd från facket och arbetsköpa- ren gav sig så Monica fick behålla jobbet.
Det var skogsbruket som försörjde de flesta i Hudiksvallstrakten när Ruth och Monica var unga.
– Det finns några få som jobbar nu men annars är det bara pensionärer, säger Monica.
När skogen ska brukas nu för tiden är det entreprenörer som ofta använder sig av utländsk arbetskraft, enligt Ruth och Monica. Vid ett tillfälle har Monica frågat en skogsarbetare hur mycket lönen är och det var inte mycket.
– Då sa jag “du ska ha avtalsenlig lön“, men jag tror inte att något fack brydde sig i att hjälpa dem. Det är kanske femton år sedan. Jag tyckte synd om dem. De jobbade lördag och söndag, hela veckan.
– Nu är det ingen som frågar efter hjälp, men det är ju bara två medlemmar i LS som jobbar, säger Monica.
Var det ett slitsamt jobb i skogen?
– Ja när vi gick och hackade, tycker Monica.
– Men röja var roligt, säger Ruth.
Monica instämmer och fyller i:
– Först fick vi gå med kniv men sen fick vi röjkurs. Vi fick gå kurs och sätta plantor också. Plantering var roligt det med. Det blev bättre när vi fick rör, från början använde vi hacka och då var det slitsamt.
De berättar att cheferna var män och arbetarna var mest kvinnor. På sommaren var det en del ungdomar som sommarjobbade också.
– Ja visst var det jobbigt, men det var roligt också, säger Ruth.
– Var det Henry som spelade och sjöng? frågar Monica. Vad hette den där biten? Skomakar-Anton?
Ruth minns också.
– Han hade dragspelet med sig och spelade, berättar hon.
– Men ibland var jag trött på jobbet, vill Monica tillägga. Det kunde vara jobbigt.
Vad ville ni förbättra när ni arbetade i skogen?
– Det var väl betalningen, svarar Monica.
Gick det att leva på lönen?
– Ja för den som hade en karl som jobbade, svarar Monica.
För skogsarbetet fick de ackordslön.
– Och det var dåligt. Men sen ändrade de till timpenning och det var lugnare, berättar Monica.
– Ja vi satte ju inte färre plantor för det, tilllägger Ruth.
– Nä, vi jobbade ju våra timmar.
Monica funderar på hur hon stod ut när det var som var varmast ute på sommaren.
– Nu vill inte jag vara ute i solen. Hur fan stod en ut? Ibland för att få solbränna så gick jag i bikini. Nä, jag vill nog inte ha tillbaka den tiden.
Mitt fack kom dit och hälsade på. “Bra gjort av er, vårt fack ser vi aldrig“
Kan ni beskriva Hudiksvall?
– Jag är så glad över att åka därifrån då vi måste åka dit, säger Monica som trivs på landet och är bara i tätorten när det verkligen behövs.
En livsmedelsbutik finns i Ängebo, drygt en mil från Brändbo där hon bor.
– Sen kan jag ju skicka efter grejer på nätet när jag behöver. Och få det hem till dörren.
– Och det är inte så långt till Ljusdal heller, berättar Ruth.
– Jag tycker att vi bor bra. Nä, jag skulle inte vilja bo någon annanstans, säger Monica.
De pratar lite om hur det ser ut i bygden. Att det finns Stockholmare som flyttar dit. Ruth berättar om en Stockholmare som sagt att en carport i Stockholm kostar lika mycket som ett hus i Hälsinglands glesbygd.
– De får mycket för en lägenhet i Stockholm. Det är otroliga pengar. Då tycker jag att de kan betala lite mer för ett hus här, säger Monica.
Monica och Ruth har bott i samma område hela livet.
– Det var mycket fart i bygden förr, berättar Ruth. Det fanns skola, två affärer och bageri. Fester hade de i bygdegården.
– Vi är ju gamla nu men de yngre verkar inte intresserade, fortsätter Ruth.
ROLIGT ATT VARA KASSÖR
Som pensionär ägnar Monica en del av sin tid åt kassörsarbetet i Hudiksvalls LS.
– Jag sköter ju bokföringen åt föreningen.
Monica har varit kassör i LS i många år. Hon gick ur fackföreningen när hon kände att ekonomin inte höll för medlemskapet. Hudiksvalls LS hade tur att Monica ville behålla sitt uppdrag, att ta hand om ekonomin.
Ruth berömmer Monica:
– Du är duktig du Monica, du har hand om så mycket.
– Det går ju bra när en har dator.
– Och så ska man ju vara intresserad också, tillägger Ruth.
– Ja jag tycker att det är roligt, säger Monica.
Text & foto:
Solveig Betnér Informationsorganisatör