Vad händer i Mexiko?

Del 1

Det är en ny tid i Mexiko. För första gången sedan den mexikanska revolutionen (1910–1920) finns en vald regering som inte är kopplad till högern eller liberalismen. Den tar avstånd från förtrycket, morden på demonstranter, narkotikatrafiken och korruptionen. Det inger hopp men utvecklingen är komplicerad. President Lopez Obrador, grundaren av partiet Morena, är den förste vänsterledare som vunnit presidentposten på flera decennier.

För att kunna ge en bild av situationen behövs en kort historisk resumé. Här, i första artikeln, av två, belyser jag historien. I den andra delen fördjupar jag mig i nuet.

Dagens Mexiko, beläget i Centralamerika, befolkades cirka år 2000 före vår tid av Mayafolket. En civilisation som utvecklades och växte ända fram till det nionde århundradet i vår tideräkning. Den ledande rollen togs då över av Aztekerna som kom att dominera över alla folk i området. Det var aztekerna som grundade Tenochtitlán på 1300-talet, staden som blev enorm och som vi idag känner som Mexiko City.

Området erövrades av Spaniens koloniala styrkor år 1521. Kolonialmakten regerade i trehundra år men 1821 gjorde ursprungsbefolkningen uppror. De spanska styrkorna besegrades och landet förklarade sig oberoende.

KRIG OCH KAOS

Landets territorium, då, var nästan dubbel så stort som det nuvarande Mexiko. Delstaten Texas ville år 1846 ingå i Amerikas Förenta Stater vilket ledde till ett krig mellan Mexiko och USA. Krigets segrare var USA och Mexiko måste lämna ifrån sig såväl Texas som delstaterna Kalifornien, Nevada, Utah, Arizona och New Mexiko år 1848.

I detta försvagade tillstånd blev landet invaderat av kolonialmakten Frankrike, (även England försökte, men mötte motstånd och lämnade landet snart). Det var 1862 och fransmännen utsåg en kejsare som statschef två år senare. Befolkningen gjorde uppror och efter ytterligare två år besegrades den franska kolonialismen helt. Kejsaren arkebuserades.

Efter ett årtionde av politiskt kaos togs diktatorn Porfirio Diaz makten. Han styrde landet i flera decennier. Den grymma diktaturen och den våldsamma exploateringen av de fattiga lantarbetarna och den växande arbetarklassen ledde till ett välkänt uppror, den Mexikanska Revolutionen. Den inleddes år 1910 under ledning av de kända ledarna Francisco “Pancho“ Villa och Emiliano Zapata. Villa organiserade sina styrkor från de norra delarna (Chihuahua) och Zapata från Morelos. Med gemensamma krafter kunde de slutligen besegra arméns trupper och intog Mexiko City. Det finns berömda fotografier där upprorsledarna sitter vid presidentpalatset. Ingen av dem ville dock ha makten och en politisk ledare, Maderos, blev president. Högerkrafterna fortsatte emellertid att strida och Maderos mördades 1913.

JORDREFORM

Det viktigaste kravet som Villa och Zapata ställde handlade om genomförandet av en jordreform som innebar att mark togs från kolonialisternas enorma egendomar och gavs till de jordlösa. Detta genomfördes i etapper och slutligen fastställdes de små böndernas äganderätt i en ny författningen som antogs år 1917. Men de stora jordägarna och industrimagnaterna som exploaterade naturresurserna, mineralgruvor och olja, motarbetade reformen. Villa och Zapata fortsatte sin kamp men till slut blev båda mördade. Zapata i april 1919 och Villa juli 1923.

FOLKLIG REVOLT

Ytterligare exploatering skedde ända tills Lázaro Cárdenas, arvtagare till revolutionens värderingar, vann presidentvalet år 1934 och jordreformeringen inleddes på nytt. Arbetarna fick nu stöd i sin organisering och kamp. En del av landets rikedomar nationaliserades, exempelvis oljan, en förlust för de multinationella företagen. Rätten till utbildning fastställdes och skolsystemet utvecklades på såväl grundskolenivå som universitet. Det dåvarande ledande partiet föll dock sedan ner i en djup kris med omfattande korruption. Makten behölls endast genom omfattande valfusk. Därefter förblev makten delad mellan högern och det korrupta Partido Revolucionario Institucional (PRI) fram till valet 2018, då Lopez Obrador vann valet. Vägen dit kantades av folkliga revolter men också hänsynslös repression. Ett exempel är massakern i Tlatelolco (ett område i Mexiko City) som ägde rum i oktober 1968 där de folkliga protesterna möttes av våld som dödade 200 till 300 människor. Ett annat exempel är det som hände i Ayotzinapa där 6 demonstranter dödades och 43 är “försvunna“ sedan dess.

MARCOS OCH RAMONA

Viktiga uppror har förekommit i delstaten Chiapas där Ejercito Zapatista de Liberación Nacional (EZLN) grundades 1983. Denna rörelse startade ett väpnat uppror på nyårsdagen 1994 under ledning av de numera välkända Subcomandante Marcos och Comandante Ramona (en kvinna av ursprungsbefolkningen). Denna väpnade kamp pågick fram till år 2000. Slutligen förvandlades deras väpnade kamp till politisk och Frente Zapatista de Liberación Nacional (FZLN), ett politiskt erkänt parti, bildades.

FZLN fungerar främst som en front för de olika grupperna bland ursprungsfolken och i valet 2018 ställde en kvinna ur denna grupp upp som partiets kandidat till presidentposten.

Nästa del kommer att handla om vad som händer nu när vänstern, genom Lopez Obrador från partiet Morena, innehar presidentposten.

Nestor Verdinelli
Medlem i Göteborgs LS &
Syndikalistens redaktionsgrupp