Feministisk konferens med fokus på omsorgsarbete

Sarah Degerhammar Bonk och Sarah Kim

Sarah och Sarah ser konferensen som en möjlighet att organisera arbetare inom vård och omsorg, men också lokalvårdare och andra som innefattas av det som kallas reproduktivt arbete. 8 mars kan bli startpunkten för ett kampanjarbete som utmynnar i något större, och tar till vara på den uppmärksamhet vårdarbetare får nu, mitt i pandemin.

Sarah Degerhammar Bonk och Sarah Kim
Sarah Degerhammar Bonk och Sarah Kim. Foto: Privat

– Man får agera nu när det finns en förståelse i samhället för de här sakerna, hur viktig sjukvården är, hur avhängt det är allt annat, säger Sarah Degerhammar Bonk.
Sara Kim och Sarah D har inte bara förnamnet gemensamt. De har tidigare jobbat som konstnärer och nu pluggar de båda till sjuksköterska och jobbar samtidigt på sjukhus. Deras fackliga och feministiska engagemang har bland annat bedrivits i gruppen Internationell feministisk strejk, som samarbetat med SAC under 8 mars och nätverket Transnational social strike (TSS), där Sara K fortfarande är aktiv. De båda är medlemmar i Stockholms lokala samorganisation (LS) av SAC. Omvårdnadsyrket har de gått in i med ett gemensamt driv kring feminism och organisering. De anser att det finns en feministisk kamp i omsorgsarbete.

Öppet mål

– Bland läkare är majoriteten män, men de går in och ut, de träffar man inte. Vi är där vi är med de löner vi har och behandlas som kvinnor, ”in your face”, varje dag. Det är en perfekt grogrund för feministisk kamp och arbetarkamp. En arbetarklassarmé som ska ställa upp på vilka skitvillkor som helt just nu; ett öppet mål att organisera, enligt Sara D.
– Nu under pandemin tror jag att det är viktigt att ha förståelse för begreppen reproduktivt arbete och omsorgsarbete, hur mycket det handlar om jämställdhet, förklarar Sara K. Vad är det vi reproducerar i det dagliga livet? Vad är obetalt och vad får vi betalt för? Det är en feministisk grund i det.

KVINNOKONFERENS?

Att anordna en feministisk konferens ihop kändes som en naturlig utveckling för Sarah och Sarah, med deras bakgrund. De kände till möjligheten att arrangera en konferens inom SAC och funderade på hur de skulle kunna knyta ihop den med vård- och omsorgsarbete och hävda att det är en kvinnokonferens, för att den tar kvinnors intressen först.

Det finns ett kongressbeslut som säger att en kvinnokonferens ska anordnas inom varje kongressperiod (var tredje år). 2020 sökte SAC specifikt efter någon som ville arrangera SAC:s kvinnokonferens. Det evenemang som anordnades då kallades kvinno- och transkonferensen och var separatistisk.
– Jag minns att jag varit med i sådana diskussioner i andra sammanhang, vi kallade det feministisk strejk då också, istället för kvinnostrejk, det bara följde med att vi använde det, förklarar Sarah D.
– Det finns ju en funktion också med att den inte ska vara separatistisk, säger Sarah K. Jag gillar att tänka på feminism som något man praktiserar, och använda det i organisering, kring det vi kommer att ta upp under konferensen. Det smalnar av lite om vi säger kvinnokonferens, men det handlar ju om kvinnor, definitivt.

SÖKER SAMARBETEN

Nu i coronatider är det uppenbart att ingen organisering sker inom sjukvården, enligt Sarah och Sarah. En del nätverk finns, och försök till att samla olika grupper, upprop och initiativ.
– Men jag har inte märkt av det när jag har varit ute och jobbat. Inget har riktigt fångat upp undersköterskor och sjuksköterskor, utan mer sjukvårdspersonal i stort, säger Sarah D.
Nu håller Sarah och Sarah på att söka och samla olika initiativ som finns för att organisera vård- och omsorgsarbetare, samt hitta samarbeten och folk som vill vara med och forma konferensen. Sarah D fortsätter:
– Framför allt nationellt, eftersom vi har olika villkor och regler, men också att få tips och trix från internationellt håll, på hur folk har gjort under pandemin, hur andra har organiserat sig.

DAGS ATT AGERA

Förmodligen kommer något digitalt möte att arrangeras den 8 mars. Planen är att bygga upp något större och när vi kan gå ut på gatorna igen, visa vårt motstånd.
– Jag har höga förväntningar, säger Sarah K. Vi vill ha en långsiktig uppbyggnad av kamp bland vårdarbetare. Jag längtar efter kontakt med andra arbetare som vill ha förändring, och prata om det.
– Det är nu vi ska agera när det finns en lucka av förståelse. Den kommer sluta sig igen, det kommer vara sorgligt om vi inte åtminstone försöker. Den här perioden, när alla går runt, och många, vilken människa som helst, kommer och tackar en för ens yrke, det har aldrig skett under de decennier jag har varit medveten, enligt Sarah D. Det är skrattretande nästan men det tyder på något. Alla skulle tycka att det var helt okej, förutom vinstdrivande företag och politiker, om vi fick högre lön, om vi blockerade vår övertid, det finns massor av saker som skulle vara helt okej att göra nu och då måste vi göra det.

En arbetsgrupp för den feministiska konferensen håller på att formas. Håll utkik i sociala medier och på SAC:s webbplats efter information om vad som kommer att ske den 8 mars. Lokala samorganisationer av SAC blir informerade via mejl.

Solveig Betnér
Informationsorganisatör, SAC