Sundsvalls- och Hudiksvalls lokala samorganisationer av SAC
Med tåg från Norrköping till Hudiksvall, bil genom glesbygder till Sundsvall, vidare på landsvägar och grusvägar för att landa i Brändbo, besöker Syndikalistens redaktör två lokala samorganisationer som ligger nära varandra men skiljer sig åt en del.
Det första mötet sker i ett snöigt friluftsområde i Sundsvall. Jörgen Månsson som är styrelseledamot i fackföreningen reste 15 mil för att sig hit. Han gissar att Näsåker, där han bor, ligger ungefär i mitten av upptag- ningsområdet; Västernorrland, Jämtland och delar av Härjedalen. En fem mil lång tur från Härnösand blev det för Ëlmë Ämting som är ordförande.
– Ordförandeposten var vakant ganska länge före senaste årsmötet. Jag har varit registe- ransvarig tidigare, sedan det nya registret infördes. Men förra årsmötet tänkte vi att vi behöver en ordförande och det lär jag fortsätta med nästa period, gissar Ëlmë.
Vid tillfället för intervjun är det inte långt kvar till Sundsvalls LS årsmöte. Det blir samtal om olika poster i föreningen som behöver fyllas. Kassören är en post som brukar vara svårt att få kandidater till, men i år finns två kandidater.
– Det känns toppen, tycker Ëlmë.
– Sedan ett drygt år tillbaka så var det väl du som var föreningen?! säger Jörgen.
– Nu har det blivit mycket bättre. Både du, Jonathan och Jonas har ju klivit in, svarar Ëlmë, och Jörgen tillägger:
– Och Jonathan gick ju ut och gjorde en handpåläggning till förra årets extra årsmöte, då han ringde runt.
KONFLIKT
Totalt består styrelsen i Sundsvalls LS av sex ledamöter. De önskar att det finns medlem- mar som vill bilda en förhandlingskommitté.
– Vi har haft flera ärenden de senaste åren. Och vi har ett par pågående just nu, berättar Ëlmë.
De har fått hjälp från SAC:s fackliga samordnare. Ett ärende som pågår nu sköter Jörgen, med hjälp av Jonas.
– Det här med förhandling ligger mig varmt om hjärtat, säger Jörgen.
Han berättar om det pågående ärendet där arbetsköparen inte följer LAS.
– Medlemmen blev lovad en säsongsanställning via mejl. Sen ville inte arbetsköparen lämna något anställningsintyg och det är en ju tvungen till. Och sen plötsligt hade det gjorts om till timanställning. Upprinnelsen till behovet av hjälp, var att medlemmen sa ifrån i ett ärende som liknar mobbing.
Ëlmë tillägger att det är mycket som inte står rätt till på den arbetsplatsen, en hotell- och turistrestaurang som har två medlemmar i LS. Jörgen har uppmanat dem att hitta minst en till arbetskamrat som vill gå med så att de kan bilda en driftsektion. Han berättar:
– Det är lite av ett säsongsjobb. Jag får en känsla av att det är ett arbetsgäng som far runt till olika restauranger, att de följs åt. Om de kan bli tre eller fyra så kan de ju starta en driftsektion varthän de än kommer.
Jörgen Månsson, styrelseledamot i Sundsvalls LS
Pensionär som är byggnadsingenjör i botten. Jobbat på byggen och drivit både byggfirma och blomsteraffär. Jörgen har också kört buss och jobbat två vändor på ett behandlingshem.
Ëlmë Ämting, ordförande i Sundsvalls LS
Konstnär
och arbetar deltid på folkrörelsearkivet och konst-hallen i Härnösand.
Kallar sig diversearbetare. “Förutom att Syndikalisterna är det
ideologiskt rätta för mig så passar det också bra för att jag har så
olika typer av anställningar“.
STORA AVSTÅND
Sundvalls LS blev en fackförening 2013. Ëlmë var med från början och Jörgen blev medlem strax därefter.
– När jag gick med fanns det rester kvar av Fjällsjöälvens LS och där var jag med ett tag tills den gick ihop med Sundsvall, berättar han. Det var ett riktigt gammalt skogshuggar-LS.
– Det har funnits hur många LS som helst uppe i skogen där. Men i och med att skogs- bruket har minskat så har även LS:en försvunnit, enligt Ëlmë. Fjällsjöälven ligger i närheten av Näsåker.
I mars hade Sundvalls LS 33 medlemmar. Styrelsen är i stort sett de enda aktiva medlemmarna. Ëlmë och Jörgen tror att låg aktivitet bland medlemmar finns i de flesta LS, men en förklaring här kan vara de långa avstånden mellan orter.
– Vi pratar om 20-30 mil minst, förklarar Jör- gen.
– Ofta när vi har möten, även när det är i Sundsvall, så är det vi Ådalingar som kommer. Min dröm är att vi ska starta ett Ådalens LS. Vi är nog tillräckligt många för att göra det men då skulle Sundsvalls LS kollapsa, ty- värr, säger Ëlmë.
Behövs fortfarande i skogen
Det område som fackföreningen ombesörjer präglas av bruksorter.
– Det var ju mycket skogsarbete förr. Mekaniseringen gör ju att det blir en helt annan struktur. De som arbetar är anställda av storebror som är företagare. Det är mycket sådana konstellationer, berättar Jörgen.
Både han och Ëlmë tror att facket skulle behövas i skogen även idag. På en sida finns arbetsköparen som har få anställda. De kör skogsmaskiner och jobbar skift kring skördarna.
– Skogsbolagen står på andra sidan och vrider livet ur både anställda, småföretagare och naturen, enligt Jörgen.
AKTIVITET
Sundvalls LS Facebook-sida ger intrycket av en aktiv fackförening. Den uppdateras regelbundet med bland annat inbjudan till medlemsmöten och grundkurs, men corona sätter käppar i hjulet för en del aktiviteter.
– Vi håller på att försöka få till Ådalsmarschen, men det är svårplanerat i år, säger Ëlmë:
– Ådalsmarschen är ett demonstrationståg då vi går från Frånö till Lunde där de här tio arbetarna blev skjutna 1931, vi går samma sträcka som de gick då. I år det 90 års minnesdag (14 maj) för den här händelsen. Vi hade hoppats på att göra något stort. Det är tråkigt om det inte blir något alls.
Första maj förra året stod Jörgen, Ëlmë och ytterligare tre medlemmar i LS, på torget i Sundsvall.
– Det var skitväder så det var knappt någon som såg oss, berättar Jörgen.
– Det känns lite komiskt på något vis, men det var trevligt, tillägger Ëlmë.
Förra året på Första maj var Ëlmë också med i Cyklopens Första maj-radio och pratade om Ådalen 31.
NAMNBYTE
Aktuellt just nu i föreningen är att byta namn till Mellannorrlands LS. Ëlmë berättar:
– Det finns en motion till årsmötet om det. Det finns både för och nackdelar. Det som talar mest emot är att vi stred hårt för några år sedan för att få behålla namnet Sundvalls LS. Det som talar för är att det kan vara svårt för medlemmar på andra orter att värva folk till Sundsvalls LS. Sundsvall är ingen populär ort här.
– Ja, och värvning överhuvudtaget är ju en utmaning och det tror jag inte att vi är en- samma om. De stora facken har stora skyltar, lokaler och så vidare men hur många riktigt aktiva medlemmar har de? Samhället har bli- vit enormt individualistiskt de senaste 10-15- 20 åren, enligt Jörgen.
En stor del av medlemmarna i den lokala samorganisationen är 80-talister. En del pensionärer droppade av kort efter att Östersunds LS gick ihop med Sundsvall. Jörgen och Ëlmë anar att det kan vara för att de ville stötta facket på en lokal nivå.
– Om vi säger att det blir ett namnbyte, att vi får bort det här ortsbundna; månadsavgiften som pensionär är ju inga jättepengar, säger Jörgen och fortsätter:
– För de 30 kronorna kanske vi kan värva någon mer. Det är ju bra att öka medlemsantalet, oavsett vad det är för medlem; om det finns några stridbara som vill vara med och göra något när det hettar till någonstans.
ÖVERTÄCKTA KONSTVERK
Fackföreningen syntes en del i media när det förekom en protest bland arbetare på Västernorrlands museum. Ëlmë var med.
– Nio personer blev uppsagda på en gång, en av dem var medlem hos oss. Det var en samlingsutställning där då och vi gjorde en protest. Vi som ställde ut täckte över våra konstverk med svart tyg. Jag har blivit stämplad som en bråkstake efter det.
Aktionen uppmärksammades i Kulturnyhetera på riksnivå så det fick ett ganska stort genomslag.
– Men vi kunde inte rädda någon och jag är fortfarande arg på museet. Vi ville att museet skulle få dåligt rykte, och det har de, enligt Ëlmë.
Hon tror att synen på Sundsvalls LS är “det där bråkiga facket“.
– Men det är ju bra, kommenterar Jörgen.
– Ja. Jag har inte gjort något för att motverka den bilden, svarar Ëlmë.
Text & foto:
Solveig Betnér Informationsorganisatör