Varje år rapporterar Syndikalisten om Arbetarfilmfestivalen i Malmö. Älvdalsbygdens LS i Dalarna fann inspiration i evenemanget och ordnade en egen festival med film och snack om organisering. Vi börjar med att gå tillbaka till en filmkväll som arrangerades förra året av den lokala samorganisationen (LS).
Från vänster: Erik Bonk (Stockholms LS), Gabriel Kuhn (GS) och Reike Gustafsson (Borlänge LS) samt Monika Fredriksson, Oskar Lehtinen och Oskar Pihl Hedberg (Älvdalsbygden LS). Foto: Eva Janstad
– Vi funderade på vad vi ska ha för aktiviteter. Filmkväll var en lätt grej att ordna. Vi körde en förra året och det kom folk och var trevligt, berättar Oskar Lehtinen, ledamot i LS-styrelsen.
Filmkvällen ägde rum i Skattungbyn som ligger i Orsa kommun. Där bor ungefär hälften av medlemmarna i Älvdalsbygdens LS som totalt har elva medlemmar. Där finns Mora folkhögskolas kurs i självförsörjning som lockade Oskar till att flytta från Stockholm till Dalarna.
– Det är Monika och jag och flera lärare som är medlemmar. Det är kul att det är fler medlemmar som jag redan kände, tycker Oskar.
Positiv återkoppling
Monika Fredriksson har varit medlem i sin LS i många år. Hon har arbetat som lärare på Mora folkhögskola men är pensionär nu.
– Det är kul att vi har börjat komma igång lokalt. När vi arrangerar något får vi blickarna på oss och det är jättebra, tycker Monika.
Monika berättar också att idén om att ordna en egen filmfestival kom från Oskar.
– Jag har alltid gillat film och läste lite om Arbetarfilmfestivalen, berättar han.
Oskar såg att arrangören RåFilm i Malmö söker samarbeten och började med att ta upp sin idé i sin LS. Responsen var positiv. En bra lokal i form av den anrika biografen Röda Kvarn, driven av IOGT-NTO, skulle passa perfekt. Oskar hörde av sig till RåFilm som var villiga att hjälpa till med programmet, utefter fackföreningens budget.
Var det mycket jobb inför evenemanget?
– Jag skickade många mejl, ringde folk och ordnade möten. Det faktiska fixandet med filmer fick vi hjälp med, berättar Oskar som syftar på att RåFilm såg till att filmerna kunde visas under festivalen.
– Det var kul att vi fick hjälp från flera olika håll, inflikar Monika.
Maskinisterna på biografen ska också ha en eloge.
– En av dem fick fixa hela natten för att filmerna skulle funka, tillägger Oskar.
Den 14-15 november gick Arbetarfilmfestivalen i Orsa av stapeln på biograf Röda kvarn.
I programmet fanns två workshoppar om arbetsplatsorganisering. Hur var de?
– Det var mycket diskussioner. De som var med var aktiva, så det kändes lyckat, svarar Monika.
Workshoppen ”Bryt apatin med dina kollegor” handlade om att få med sig arbetskamrater i det fackliga arbetet och vända missnöje till handling. Oskar berättar:
– Vi delade upp oss i grupper och pratade om förbättringar på arbetsplatsen. Vi skrev listor och utgick från ett fall. Även om det var ett fall som inte liknade alla deltagares arbetssituation så kunde alla sätta sig in i det för att någon de kände pratade om ett viktigt problem.
Innan workshoppen hade filmen När vi kämpar visats. Den handlar om en av de största lärarstrejkerna i modern amerikansk historia och lyfter fram berättelserna och ledarskapet hos några av kvinnorna som ledde den, från fackliga ledare till klasslärare.
– Tanken var att studera fallet utifrån filmen. Vi försökte hitta en bra fråga att organisera kring och så tog vi det vidare dagen efter och använde ett verktyg som Erik Bonk presenterade, fortsätter Oskar.
Oskar tillägger att det hade varit bra med mer tid för workshopparna.
– Det var väldigt engagerande samtal, från att flera började med att säga att det är bra på arbetsplatsen så dök det ändå upp problem efter att andra tagit upp jobbiga saker från jobbet.
Oskar har tidigare nämnt att favoritfilmen bland de som visades är Vrålets vår. Vilken film fastnade du mest för under festivalen Monika?
– Jag gillar kvinnohistoriska filmer. Flickorna i Dagenham var väldigt bra, svarar hon.
Oskar inflikar att Taxiklubben var en väldigt fin film. Monika håller med.
Kommer ni arrangera en filmfestival igen?
– Kanske, vi funderar på det. Budgeten till filmerna sprack ganska snabbt. Vi kan lära oss av detta, svarar Oskar.
– En dag kanske hade räckt, säger Monika.
Vad har ni för tips till andra som vill arrangera något liknande?
– Det finns hjälp att få; utnyttja ABF och centralorganisationen. Många blir glada över att få hjälpa till, svarar Oskar.
– Det är bra att ha en god relation med ABF lokalt oavsett vad som ska arrangeras, tillägger Monika.
Vill ni säga något mer om er fackförening?
– De flesta har gått med för att de tycker att syndikalism är bäst. Vi är inte en stor och stark fackförening, men om det är 10 personer som är aktiva och kommer på en blockad så är det mycket värt, svarar Oskar.
De berättar också att de planerar att hålla i studiecirklar framöver.
– Vi kommer ha en där vi utgår från Organisatörens handbok. Vi kommer utgå från arbetsplatser men även organisering kring miljö- och klimataktivism, avslutar Oskar.
Solveig Betnér
Informationsorganisatör
Läs mer om film och Arbetarfilmfestivaler i Syndikalisten!