Bismarck Velasquez och Eliever Cruz berättar om deras kontakt med SAC och kampen för rättvisa på arbetet. De lärde känna varandra på jobbet och blev lurade av samma firma.
Stockholms lokala samorganisation (LS) håller öppet hus i sin lokal på Sveavägen varje onsdag kl. 16-19. De började med den verksamheten i februari, men hade uppehåll en period på grund av corona. Tack vare dessa kvällar har flera arbetare som inte kan svenska fått information om sina rättigheter på jobbet. Solveig Betnér, SAC:s informationsorganisatör, pratade med arbetare i byggbranschen en onsdag i början av september.
informationsfilmer om arbetsrätt som finns på olika språk.
– Vi båda kom till Sverige med idén att jobba här ett tag men stanna om vi trivdes bra, säger Bismarck. Han berättar hur han fick sitt första jobb här.
– När jag kom till Sverige fick jag kontakt med en annan person från Nicaragua. Och han gav mig flera kontakter som jag började ringa till och be om jobb.
Det gick till ungefär likadant för Eliever. Det var på ett bygge i Farsta där de jobbade med bland annat snickeri och städning, som de lärde känna varandra.
– Vi rev, målade, lade tak, snickrade, kaklade…
Det är också arbetsköparen som de hade där som de är i konflikt med.
– Det började bra, säger Bismarck. Problemen började när den första lönen skulle ha kommit.
PENGAR UR EGEN FICKA
Arbetarna som inte hade fått sin lön sa till sin arbetsköpare att de måste betala det som är överenskommet. De hade inte pengar för att kunna betala resan till jobbet.
– “Ni kan komma hit så ska vi lösa problemet med pengar“, sa arbetsköparen, berättar Bismarck. “Ni kan inte lämna jobbet och stoppa arbetet“.
Arbetsledaren skyllde på att han inte kunde få ut mer än 10 000 kronor från banken.
– Så han tog ut 10 000 kronor som delades mellan fyra arbetare, berättar Bismarck.
Och pengarna fördelades inte rättvist. Det började vid ett bygge i november 2019 och sedan har arbetet fortsatt på olika byggen, men utan den lön som var avtalad. Arbetsledaren påstår sig vara tvungen att ta pengar från sin egen ficka för att betala Bismarck, Eliever och deras arbetskamrater.
– “Jag tar pengar från mitt konto för att betala er, för att jag är en bra människa“, sa arbetsledaren, enligt Eliever.
– Det är en stor besvikelse. Vi jobbar för att få lön. Vi måste betala räkningar, mat, resor och allt möjligt. Och i mitt fall, säger Bismarck, måste jag försörja mitt barn.
När problemen dök upp på arbetet började Bismarck söka efter fackföreningar i Sverige. Han har tidigare erfarenheter från hemlandet att facket kan hjälpa till.
Ordet spreds på Sveavägen
Pamela Otarola, migrantorganisatör i Stockholms LS, berättar att fackföreningen hade ett informationsmöte om a-kassa på spanska. Många personer dök upp och en av de var partner till Dangelo, en arbetskamrat till Bismarck och Eliever. Dangelos partner ställde några fackliga frågor och fick telefonnumret till Pamela och gav det till Dangelo. Det var så ordet spreds vidare och arbetskamraterna började kämpa för sin rätt.
– Vi fick information om vilka rättigheter vi har som arbetare, vilka lagar som gäller för arbetare här i Sverige, berättar arbetskamraterna.
De berättar att de började med olika protester.
– Det gjorde oss starkare och vi ville fortsätta kämpa för våra rättigheter, säger Bismarck.
En blockad utfördes i Åkersberga.
– Jag har varit med i blockader i Nicaragua, berättar Bismarck. Då har det varit som stöd för andra men jag har aldrig varit med förut när det handlar om mig, min arbetsköpare.
I sitt hemland kämpade han bland annat för rätten att få en universitetsutbildning, att den ska vara bra och inte kosta pengar. I Nicaragua är Bismarck utbildad till åklagare.
– Jag föddes inte rik och måste därför göra många olika saker för att kunna leva. Så därför är det inget nytt att behöva jobba som snickare här, vi är vana att kämpa på, säger Bismarck.
För att ha råd med sin examen i Nicaragua jobbade han bland annat som säljare och snickare.
Ärendet till Arbetsdomstolen
Eliever och Bismarck slutade arbeta för byggfirman som lurat dem i december förra året, för att de inte fått sin lön. Ärendet är igång och förlikning kommer ske mellan parterna i Arbetsdomstolen.
– Vi har stämt dem för att de vägrar att förhandla, säger Pamela. Om vi får rätt kan vi gå vidare med deras fall.
Nu har både Eliever och Bismarck tillfälliga målerijobb.
– Vi måste ta de jobb som finns. När vi är hemma en månad utan jobb måste vi ändå betala hyra.
Till alla som läser detta vill de båda arbetarna tillägga:
– Ni måste söka hjälp när ni har problem på jobbet. Det finns en plats där ni kan få information om era rättigheter. Kom till oss!
Text & foto:
Solveig Betnér
Informationsorganisatör