En del påstår att Sverige har ”världens starkaste fackföreningsrörelse”. Nyckelbegreppet nummer 1 för rörelsen är (eller borde vara) begreppet organisering. Ändå är begreppet mer eller mindre bortglömt i Sverige.
Fackförbunden inom LO, TCO och Saco talar vanligtvis om organisering i en väldigt snäv bemärkelse. De syftar på att värva medlemmar och administrera en fackförening. Värvning och administration är förvisso livsviktigt för varje fackförening men ändå hopplöst otillräckligt.
Det finns olika definitioner av begreppet organisering som överlappar varandra. Organisering handlar om att arbetskamrater utvecklar och använder sin kollektiva styrka på ett systematiskt sätt.
Organiseringen kan delas in i tre dimensioner:
- Anställda bygger en formell fackförening på jobbet
- De utvecklar en rörelse
- De mobiliserar till kamp och förhandlingar.
Vad innebär det, konkret?
Att bygga en formell fackförening kan du läsa mer om i en artikelserie som jag har skrivit. Organiseringens andra och tredje dimensioner, rörelse och kamp, belyser min funktionärskollega Erik Bonk i en artikelserie.
Att organisera är både lätt och svårt. Kollegor snackar ihop sig kring gemensamma krav och agerar tillsammans – enkelt! Men det kan ta lång tid att snacka ihop sig och ännu längre tid att hitta lämpliga metoder för påverkan. Dessutom kommer cheferna att sätta käppar i hjulen. Det är liksom deras jobb.
Medlemmar i en lokal samorganisation, LS av SAC, som vill organisera på jobbet får hjälp av LS-kamraterna. De som är drivande i LS får i sin tur centralt organiseringsstöd från oss funktionärer i SAC. Organiseringen på ditt jobb är vårt gemensamma projekt!
Rasmus Hästbacka, Tf facklig samordnare för SAC