Kollektivavtal betyder inte längre organisering. Klistermärken om “schyssta villkor“ skymmer sikten mot en grym verklighet för arbetare i Stockholm.
Den svenska modellen. Kollektivavtal. Samförstånd. När svenska politiker ska skryta utomlands håller de ofta fram vår fina Saltsjöbandsanda, att vi har så många företag med kollektivavtal och så få strejker.
Det är sant, konflikterna är få och kollektivavtalen många. Men vad betyder det? Stockholms LS av SAC hjälper just nu en medlem att protestera mot hur han blev behandlad på stans största indiska restaurangkedja. Han tvingades jobba sju dagar i veckan, han bollades mellan två olika koncernbolag i Stockholm och Norrköping och fick bo ovanpå en restaurang. Han fick varken semesterersättning eller sjuklön. På alla de arbetsplatser han jobbade inom koncernen finns det olika kollektivavtal, med Livsmedelsarbetareförbundet (Livs) och med Hotell- och restaurangfacket (HRF). Restaurangerna står med på HRF:s “schyssta lista“ och har klistermärken i fönster som garanterar kunderna att arbetsvillkoren är bra.
Hur är detta möjligt? Kollektivavtal betyder väl ändå att personalen är med i facket och har krävt ett avtal? Nej, inte längre. Idag är det ofta bolagen som ordnar sina kollektivavtal själva. De går med i branschorganisation och får då automatiskt kollektivavtal med ett LO-fack (samt dekaler att sätta upp i fönstren). Bland restaurangkedjans 140 anställda finns exakt noll medlemmar i HRF och noll medlemmar i Livs. Sådana kollektivavtal liknar mest en certifiering, som i bästa fall kontrolleras via föranmälda revisioner. De har ganska lite med facklig organisering att göra och vår medlems situation visar vad dessa tomma avtal kan leda till. Bolaget försvarar sig mot Stockholms LS blockad med att ropa “men vi har ju kollektivavtal“!
Helt vanliga jobb
I verkligheten bortom klistermärken och schyssta listor, har arbetare i Stockholm urusla villkor i byggbranschen, städbranschen, distributionen och restaurangbranschen, men eftersom de ofta talar andra språk än svenska och sällan är med i facket tystas problemen ner. När de omskrivs är det i missvisande termer av “skuggsamhälle“ fast det i verkligheten handlar om helt vanliga jobb, helt typiska situationer, mitt i etablerad verksamhet. Vem kan kalla femstjärniga restauranger, säkerhetsstädning av myndighetskontor eller SKANSKA:s sjukhusbyggen för ett “skuggsamhälle“? Vem kan kalla femtio tusen arbetares villkor i Stockholm för ett “utanförskap“?
I Stockholms LS har vi vuxit med över hundra medlemmar det senaste året. Genom att nå ut med information om arbetsrätt på femton språk, bilda ett nätverk av tolkar och häva karensen för nya ärenden, får vi hela tiden nya intresserade arbetare som tar kontakt, som får hjälp och som stannar som medlemmar. Vi har inte haft några medlemmar i byggbranschen på decennier, men nu har vi två stora grupper vi ska ta tag i och organisera så snart coronan släpper: Spansktalande och rysktalande byggare.
Emil Boss
Stockholms LS av SAC
Mer om Stockholms LS fackliga kamp:
Två och en halv miljon till medlemmar i Stockholms LS
Arbetarna ska bita ihop för kundens bästa
Skumma byggföretag utnyttjar arbetare från andra länder