Hur ska radikala fackföreningsaktivister förhålla sig till de hinder som byråkratiska fackföreningar många gånger själva utgör? I Sverige är en av de vanligaste, oppositionella strategierna att bilda en fristående organisation, ofta inom SAC Syndikalisterna. Men finns det alternativ till den syndikalistiska strategin?
Gabriel Kuhn, medlem i Bergslagens LS och internationella kommittén (IK) träffar representanter för tre grupper som har valt andra sätt att organisera sig, både inom och utanför de stora fackföreningarna.
I ett videosamtal har Gabriel med sig Karsten Weber, från Kiel i Tyskland, som är med i Gewerkschaftslinke. Det är ett nätverk av aktivister från olika fackföreningar som bland annat arrangerar diskussioner om klasskamp, skickar ut nyhetsbrev och stödjer pågående kamper på olika arbetsplatser. Karsten berättar att de träffar mycket folk och har ett brett nätverk. Det är viktigt för medlemmarna i Gewerkschaftslinke att vara en självständig organisation men de använder sina fackliga kontakter inom de olika fackföreningar som aktivisterna tillhör.
Från USA är Teofilé Reyes med. Han är aktiv i Restaurant Opportunities Center United (ROC united) som inte är en fackförening men jobbar med att hjälpa restaurangarbe- tare att organisera sig själva och ställa krav. Teofilé berättar att de flesta som arbetar inom restaurangbranschen i USA är kvinnor, många är färgade eller svarta.
– Under pandemin har det blivit tydligt varför vi behövs, säger han.
Lönen är väldigt låg och för många arbetare är det dricksen som ger den största delen av inkomsten. Teofilé berättar att de flesta restauranger har egna avtal vilket gör att det är svårt att kontrollera om arbetsvill- kor följs. Det är vanligt förekommande att gäster, kollegor och chefer utsätter arbetare för sexuella trakasserier. Säger du ifrån kan dricksen utebli.
– Vi uppmanar arbetare att visa att de har makt, berättar Teofilé. De ska också ha rätt till minimilön och arbetsrättslagen ska föl- jas.
Rätten till minimilön har ROCS united fått igenom i flera stater. På vissa platser har de även fått arbetare att kämpa för att få sjuklön, och vunnit.
I London behövdes en arbetarklassorganisation och Angry workers tog form. Kiran och Marco är med i samtalet och berättar att organisationen har funnits i sex år och förutom arbetsplatskamp engagerar de sig även i andra samhällsproblem, till exempel i frågan om bostäder. Mycket fokus har legat på de arbetsplatser där Kiran och Marco själva arbetat.
Kiran och Marcos erfarenheter från facklig organisering har visat att det kan ta tid innan någon förbättring sker på arbetet, och arbetarna tröttnar på att engagera sig. Angry workers träffar människor genom ett solidaritetsnätverk, det sker veckovis på tre olika platser; McDonalds och på kaféer, och vem som helst som vill ha kontakt med nät- verket får dyka upp. Av fem-sex möten är det ett som ger något hållbart, enligt Kiran och Marco. De berättar också om samarbete med Migrant labour, en rörelse som har hållit igång sedan 60-talet. Mellan Angry workers och transportsektorn finns också mycket kontakt, en bransch där arbetare ofta blir utnyttjade. De olika organisationerna håller varandra om ryggen och byter tjänster mot gentjänster.
Kiran och Marco anser att det finns mod hos de flesta arbetare för att få igång föränd- ringar. När de drev en kampanj tillsammans med det syndikalistiska facket IWW var arbetarna i västra London redan igång med organisering på jobbet, men behövde stöd från organisationer för att sätta igång något som skulle leda till konkret förändring. Det finns en del hinder som kan uppstå vid organiseringsmöten.
– Man måste få dem att komma till en punkt när de litar tillräckligt på varandra för att göra något tillsammans. Det är svårt, tycker Kiran.
Angry workers har kontakter på 30-40 arbetsplatser i västra London. De har bland annat hjälpt bulgariska lagerarbetare att strejka och mobilisera sig på olika arbetsplatser.
Hur ska vi stärka arbetarklassens sammanhållning globalt?
– Ett tydligt exempel är Amazon-arbetares internationella nätverk, tycker Marco. Att arbetare delar erfarenheter som jobbar för samma företag i olika länder.
Han och Kiran tänker att klimatkrisen och covid-19 kan motivera arbetarklassen att ta över produktionen. Det senaste halvåret har det synts i den politiska debatten.
– Hur kan vi se ett framtida övertagande i den globala ekonomin? Hur kan vi förändra ekonomin? Det är en nödvändig diskussion, säger Marco.
Hur kan vi som SAC påverka klasskampen?
Teofilé från ROCS united vill dela med sig av strategin att vara en del av ett socialt center.
– Att bygga en klassmedvetenhet även ut- anför arbetsplatsen. Vi jobbar i ett bredare socialt sammanhang, avslutar Teofilé.
Solveig Betnér
Informationsorganisatör
Läs mer om facklig organisering:
Början på stark sammanhållning
Snack om saltorganisering