Inspirerar till bred organisering

Bianca Cunningham - facklig organisatör i Labour notes och aktiv i Black lives matter.
Annons för SAC:s branschkonferens och Nordiska arbetarfilmfestivalen.

Branschkonferens + Arbetarfilmfestival

Den årliga branschkonferensen samkördes även detta år med Arbetarfilmfestivalen – Nordic Labour Film festival. Detta år blev händelsen digital och allt utgick från samma plats på webben, den 6-8 november. SAC och Arbetarfilmfestivalen bjöd in gäster från den fria arbetarrörelsen i USA, Polen, Tyskland och Storbritannien.

SAC:s programpunkter skapades på Sveavägen där en tillfällig studio byggdes upp med ljud- ljus- och inspelningsutrustning. När konferensen och festivalen var nära i antågande skickades förslag ut till medlemmarna, vilka samtal, verkstäder och filmer som kan vara extra intressanta för oss i en fackförening av SAC. Verkstäderna hölls live men övriga programpunkter stod fria för deltagande den tid som passade. Ett schema fanns att följa för den som önskade. Syndikalisten rapporterar om de snack SAC arrangerade, samt tre ytterligare samtal och några filmer, en röd tråd är facklig organisering på en bredare front, att använda metoder utanför ramarna.

Låt black lives matters ta plats inom facken

Invigningen av Arbetarfilmfestivalen skedde på fredagskvällen, med introduktion av arrangörerna, följt av samtalet ”låt black lives matters ta plats inom facken”, fört av Bianca Cunningham från Labour notes i USA, aktiv i Brooklyn, New York. Bianca är en svart kvinna i amerikansk arbetarrörelse. Hon hävdar att vi måste prata om rasism i våra fackliga organisationer.

Bianca Cunningham, organisatör i Labour Notes, USA. Foto: privat.
Bianca Cunningham. Foto:Privat.

– Det har inte funnits kritik inifrån arbetarrörelsen. Resultaten är att vi sopar det under mattan, anser hon.
I den privata sektorn i USA är endast sex procent anslutna till facket. Hur kan vi få massorna av arbetarrörelsen att känna att det här är min plats att kämpa, även för ett bättre liv utanför arbetet? frågar sig Bianca.
Hon pratar om att det finns en historia i arbetarrörelsen av att stå upp för demokrati och mot rasism, men det har funnits en del som inte vill ha med svarta i sina rörelser. Att förneka att det existerar vinner vi inte på. Vi måste erkänna vår fula historia och erkänna den rasism som finns idag.

Bianca tillägger att organisationer i arbetarrörelsen är bra på att göra uttalanden, men de betyder ingenting om vi inte ser var medlemmarna befinner sig, vilka som har ledarroller och vilka som gör utåtriktat arbete med mera. I USA är svarta kvinnor den största delen av de fackanslutna, men ledarna är vita män. Vi måste öppna upp för att medlemmar själva ska vilja leda och det ska finnas en representation som spelar roll bland alla människor och som påverkar vilka strategier som förs. Vi måste sudda ut bilden av att fackföreningar representeras av en vit snubbe med bygghjälm. Det var den bilden som dök upp när Bianca sa, inom Black lives matters-rörelsen, att de måste samarbeta med fackliga organisationer.

– Nu är det läge att mobilisera människor och visa att utrymmet är tryggt för alla, tycker hon.
För att kunna få jämlikhet i organisationen måste vi ha utbildning poängterar Bianca. Hon anser att fackföreningar borde länkas samman med annat som är viktigt utanför arbetet, det kan handla om bostad, polisbrutalitet och sjukvård; sådant som engagerar människor.
Arbetarrörelsen har inte varit på gatorna tillsammans i protesterna mot polisbrutaliteten.
– Vi måste skärpa oss när massorna går ut på gatan, tycker Bianca. Vi vet att vi har mycket makt, varför kan vi inte vara med? Vi har förmågan att stänga ned det som är skit!

Bianca pratar också om att arbetarrörelsen var oförberedd på coronakrisen, men tilläger att läget var samma för alla. Vi måste vara beredda när stora försämringar sker i samhället, till exempel när det gäller vad Donald Trump kan göra.

Under samtalet uppmärksammar Bianca de stora lärarstrejkerna i USA, då lärare inte bara engagerade sig i löner och arbetsmiljö utan även i sådant som kränker elever. De vill stoppa rasismen på skolorna. Det handlar om att förbättra lokalsamhällen. Det som är dåligt för eleverna är också dåligt för arbetarna på skolorna.

Bianca anser att fackföreningar måste besluta hur vi ska prata om ras. Ska vi krympa rörelsen eller se till att vi inkluderar människor? Hon uppmanar oss att utbilda, investera i resurser och förändra stadgar.

– Vi måste börja använda vår makt!

Solveig Betnér
Informationsorganisatör


Mer från SAC:s branschkonferens och Arbetarfilmfestivalen:
Snack om saltorganisering
Fackliga strategier utanför boxen
Amazon och facken